Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Anton Tjechov: I den heliga påsknatten. Från ryskan av Asta Wickman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTON TJECHOV
storväxt, kraftig diakon passerade förbi mig
med ett vackert, högt ljus; efter honom
skyndade den grånade arkimandriten i sin gyllene
mitra. När de kommit ur sikte, trängde mig
massan åter tillbaka till min förra plats. Men
det hade inte gått tio minuter förrän det kom
en ny våg, och åter visade sig diakonen. Denna
gång gick fader abboten bakom honom,
densamme, som enligt Jeronymus’ ord hade skrivit
klostrets historia.
Mig — som sedan jag blandat mig med
hopen hade blivit smittad av den allmänna,
glada upphetsningen — gjorde det oändligt ont
om Jeronymus. Varför hade de inte bytt av
honom? Varför kunde inte någon annan, som
var mindre känslig och mindre mottaglig, sköta
färjan?
"Lyft upp din blick, o du Strålande, och
skåda ...", sjöng sångarna från sin läktare.
Jag betraktade ansiktena. De bar alla ett
uttryck av levande jubel; men inte en enda
människa lyssnade eller levde med i vad man sjöng,
inte en enda "tappade andan".
Varför avlöste de inte Jeronymus! Jag kunde
se för mig denne Jeronymus, ödmjukt stående
någonstans vid väggen, framåtböjd och girigt
fångande skönheten i de heliga orden.
Allt det, som nu gled öronen förbi på de mig
omgivande människorna, skulle han med sin
känsliga själ girigt ha insupit, berusats av
hänförelse tills andan förgick honom, och i hela
templet skulle det inte ha funnits en lyckligare
människa än han. Och nu for han i stället fram
och åter över den mörka floden, sörjande sin
döde vän och broder.
Det kom en våg bakifrån. Förbi mig trängde
sig, lekande med radbandet och seende sig
tillbaka, en fet, leende munk, beredande plats för
en dam i hatt och sammetspäls. En
kloster-tjänare, bärande en stol över våra huvuden,
skyndade efter damen.
Jag lämnade kyrkan. Jag ville se den döde
Nikolaus, den okände författaren till akåfister.
Jag gick utmed inhägnaden, där längs muren
en rad munkceller var belägna, och tittade in
genom några fönster, men då jag ingenting såg,
vände jag tillbaka. Jag ångrar inte nu, att jag
inte fick se Nikolaus; Gud vet, om det inte hade
förstört den bild min fantasi tecknat av honom,
om jag fått se honom. Denna sympatiska,
poetiska människa, som steg upp om nätterna
för att ropa till Jeronymus, och som i sina
akåfister strödde in blommor och stjärnor och
solstrålar, ensam och oförstådd, hade jag
föreställt mig som blyg och blek med veka,
försynta och sorgsna anletsdrag. Hans ögon måste
ha strålat av kärlek parad med klokhet och av
den knappt återhållna, barnsliga hänförelse,
vilket givit återklang i Jeronymus’ röst, då han
för mig läste upp citat ur akåfisterna.
Då vi efter mässan trädde ut ur kyrkan, var
det inte längre natt. Det hade börjat bli
morgon. Stjärnorna hade slocknat, och himlen var
gråblå och dyster. De gjutna hällarna,
minnes-vårdarna och trädens knoppar var överdragna
med dagg. Luften kändes skarp och frisk.
Innanför muren rådde inte längre den
livaktighet jag hade sett på natten. Hästar och
människor föreföll uttröttade och sömniga, de rörde
sig knappt, och av tjärtunnorna fanns bara små
högar av svart aska kvar. När människan är
trött och vill sova, då syns det henne som
genomlever även naturen samma tillstånd. Det
tycktes mig att träden och det späda gräset sov.
Inte ens klockorna föreföll att ringa lika glatt
och högljutt som på natten. Oron hade
upphört, och av hänförelsen kvardröjde endast en
behaglig utmattning och längtan efter sömn
och värme.
Nu kunde jag se floden med dess bägge
stränder. Här och var svävade en lätt dimma
fram över den som små kullar. Det fläktade
vasst och kallt från vattnet. Då jag sprang
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
