- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
323

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Nils Lindhagen: Finns det en svensk stil? Eller två sätt att skriva konsthistoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FINNS DET EN SVENSK STIL?

suveränt subjektiva, som då han förklarar
Ehrenstrahl landskap — de första rena
landskapsmålningarna i vår konst! — stå
hötorgsmåleriet betänkligt nära, eller då Kristus på ett
romanskt krucifix kommer honom att tänka på
en fången viking som bidar sitt öde.
Författarens djupt personliga engagemang ger boken
dess intensivt levande prägel. Den äger något
av väckelseskriftens patos och entusiasm, och
säkert kommer den att värva många proselyter.
Dess största styrka ligger väl i stilens spänst
och genomskinliga klarhet, även om denna
också ibland kan få något av kåserande
löslighet, när associationerna dyker upp alltför
snabbt.

Det är numera högsta mod att vädra
kryptonazism överallt, och det ligger nära till hands
att göra det också i detta sammanhang. Ändå
skulle man vilja påstå att Lindbloms sköna
spegelbild av vårt jag i konsten har en verklig
uppgift att fylla hos oss. Vår numera inte
längre så atrofierade nationalkänsla är inte
förankrad i något djupare medvetande om vår
kulturella egenart, och svensken i gemen ser
ju de nationella värdena mer i naturen och
vår materiella blomstring än i våra
prestationer på de andliga områdena. Inte minst
i arbetet på ett fördjupande av vår nationella
instinkt har Lindbloms konsthistoria sin givna
plats.

De båda konsthistorierna kompletterar
varandra på ett lyckligt sätt. Cornell talar mera
till förnuftet, Lindblom mera till känslan.
Cornell har rest ett imponerande kummel av fakta,
oomkullrunkeligt, ovedersägligt och fast som
ett monumentum aere perennius, medan Lind-

bloms inspirerade luftslott måhända kommer
att förunnas en kortare men säkert också en

intensivare livstid. Veritas temporis filia.

*



Ingenstans har väl bildmaterialet större
betydelse än i en konsthistoria avsedd för den
stora allmänheten. Därmed står och faller den.
Cornells opus är slösande rikt illustrerat som
sig bör både i svart och vitt och i färg, men
priset tar tvivelsutan den Lindblomska boken,
där A. Billow stått för den typografiska
dräkten. En mer överdådig och överflödande
bildrikedom har väl aldrig förr skådats i en svensk
bok. Det är märkligt att se, hur olika
bildurvalet blivit i de båda böckerna; de
kompletterar varandra också härutinnan. Hos
Lindblom saknas många av de gamla paradnumren,
som han väl menar att vi hunnit se oss trötta
på. Det större formatet tillåter här ett bättre
utnyttjande av utrymmet, speciellt som bilderna
får sträcka sig långt ut i marginalen och de
praktfulla helsidesbilderna ända ut i
bladkanten — vilket möjligen kan förarga en
bokbindare. Bildunderskrifterna innehåller ofta en
kort kommentar, som många gånger säkert
stimulerar den som likgiltigt bläddrar i boken
till att läsa den. Framställningen i texten kan
löpa mer obehindrat och belastas inte med så
många detaljer — en dispositionsmetod, som
också i mer renodlad form borde ha framtiden
för sig, framför allt i konsthistoriska verk,
där detaljanalyserna med fördel kunde stökas
undan i bildtexten. De talrika färgplanscherna
verkar mycket övertygande.

323

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free