Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
också fått avlägsna hans kulminerande
ogärning, tegelstensmordet på Bessie. Genial
sam-hällspsykologisk klarsyn har fått ersättas med
välmenande predikan. Vilken lektion för
dramaturger! Är inte hela den realistiska strävlinjen
inom teatern under sådana omständigheter ett
tantalusförsök och ett missgrepp?
Inom det föreliggande dramats ram
åstadkom Stadsteatern något utmärkt. Som inför
varje fulländning bjuder det emot att räcka
blommor åt någon enskild medarbetare i det
konstnärliga kollektivet, ty det synes innebära
orättvisa mot de många lika förtjänta, som
utrymmet utesluter. Två namn må man dock
ha rätt att framhålla för formatet av deras
insats. Det är Torsten Hammarén, som här
gjorde sin största regibragd sedan hans teater
sist spelade Paul Green eller Raynal. Särskilt
i små gruppscener med en viss hysterisk färg
är han den obestridde mästaren. Och det är
Bertil Anderberg, huvudrollens framställare.
Med få sceners undantag, där han spelade
obehärskad med alltför obehärskade medel,
torde ingen svensk kunna göra rollen bättre.
Det var ett stort steg mot stjärnorna, som
denne representant för Stadsteaterns unga
generation här tog: ett genombrott, lika
markant som kollegan Herman Ahlsells i
"Tobaksvägen", och en grundlig revansch för Mäster
Olofs illa passande kåpa.
Knut Ströms dekorationer hade det enda
felet att inte vara tillräckligt stabila. De skälvde
och vajade under skådespelarnas
negervitalitet, avslöjande sin pappighet. Gordon Craig
skulle ruskat på huvudet. Men ståtligt tog sig
det hela ut, när det fick vara i fred, och fastast
brände sig väl i minnet fängelset med den
skarpt belysta dödscellen i styckets slutscen.
Ebbe Lindé
Förstadens ängel (Der gute Mensch von
Sezuan) av Bert Brecht.
Studentteatern i Uppsala.
Inom ramen för ett sagospel, bestående av
14 scenbilder, får Bert Brecht här tillfälle att
ge det kapitalistiska samhällssystemet några
av de tjyvnyp som han sedan gammalt är så
skicklig i att placera. Det etiska och sociala
problemet i detta till kinesisk miljö förlagda
teaterstycke — det har för övrigt författats i
Stockholm, där Brecht några år vistades som
flykting — kan sägas ligga i den fråga som
den uppoffrande och godtrogna glädjeflickan
Shen Te gör sig: "Hur skall jag kunna vara
god, när allting är så dyrt?" Den goda och
tålmodiga människan hunsas och bedrages i
den hänsynslösa konkurrensens värld, menar
Brecht. Först då Shen Te byter gestalt och
uppträder som den bryske och förslagne
tobakshandlaren Shui Ta har hon utsikter att reda
sig. Sådan är sensmoralen i denna pjäs, som
inte tillhör Brechts starkaste och på intet vis
kan mäta sig med "Tolvskillingsoperan" i fråga
om frän satir. Framförandet av Studentteatern
i Försvarsläroverkets aula hade ju sina
uppenbara brister, men vittnar likväl om
erkännans-värd ambition. Några rollinnehavare höjde sig
över de hopplöst amatörmässigas nivå. Barbro
Nordin genomförde med en viss verv och
charm sin svåra dubbelroll. Iscensättaren av
stycket, Anders Ångström, fann de riktiga
tonfallen i en arbetslös postflygares roll, och Stig
Ericson som vattenförsäljaren Wang skall inte
heller glömmas. Översättningen, av Per
Dale-nius, var på det hela taget lyckad.
Johannes Edfelt
Film
Jag mötte en mördare. Lau Lauritzen. Afa.
"Jag mötte en mördare" måste ovillkorligen
bedömas i förhållande till Roy Kellinos
"Mänskligt villebråd" ("I Met a Murderer"):
det är dock här fråga om en ren "översättning"
till danskan. Onekligen har Lauritzens version
i sin grövre, direktare utformning ett
prononcerat publiktycke, medan originalversionen i
all sin psykologiska subtilitet endast väckte
föga anklang. Men det kan säkert diskuteras
huruvida det inte är ganska meningslöst att
ödsla så mycken ambition på en nytolkning av
en värdefull film.
En gammal dikt anger vad det rör sig om:
Three things produce dreadful evils —
a woman’s counsel, murder and way-laying.
Best is the dog upon a morning in spring —
alas! to him who murders his maid.
Vad den unge mannen i historien upplever är
två viktiga ting: ett hustrumord och kärleken.
Hur har nu de två momenten gestaltats i den
danska filmen? I den engelska befriade sig den
mörke asketiske Mason från en konturlös fasa
5 BLM 1945 iv
337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
