Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BOKRECENSIONER
ögda och säkert fasthållna perspektiv.
Klit-gaard är radikal och sociolog. "Den gudomliga
vardagen" kan betecknas som en Dos Passos
i miniatyr med avslöjande monologer, med
fränt ironiska men också fint lyriska,
skildrande partier, samt med inklippta tidningscitat
som ger dubbelperspektiv och
tidsackompanjemang åt texten.
De ideologiska huvudtemata är trusternas
monopoliseringstaktik och abortproblemet. Den
store affärsmannen, som upptäckt affärslivets
vetenskap och får avslöja sig själv i makabert
självbelåtna monologer, hans egentligen ganska
hygglige representant som får uppträda som
hans bödel, samt den lille detaljhandlaren i
småstaden, som tror på fri konkurrens och på
sitt eget omutliga rättsmedvetande, och som
när han blivit ihjälkonkurrerad går omkring
och delar ut flygblad, som ska förmedla
sanningen om de rent tillfälligt sänkta tvålpriserna,
utgör tillsammans med en redaktör och en präst
samt "smärre" kontorister den ena sociologiska
sektorn. Omkring abortproblemet grupperas
läkare, barnmorskor, abortörer, en ung
medicinare samt en rad unga flickor, framförda
med ömsint och klingande frisk sensualism.
Mest utförlig är presentationen av Agnete, den
unga flickan med de ärliga blå ögonen och det
förrädiska födelsemärket, och som är så skapt
att "hon inte kan stå emot när någon tar på
henne". Hennes kärlekshistoria med den unge
Mathias, som är alltför ung för att vara
försiktig, är i sin lekande ynde och mjuka
infattning i det daggfriskt skildrade danska
sommarlandskapet sällsynt charmfull. Överhuvudtaget
är detta en bok som ger läsaren en hel skala
av uppfriskande sensationer. Man kan kalla
den en vårakvarell med sting, men att för all
dess luftiga charmfullhets skull glömma bort
det allvarliga ärendet vore oartigt både mot
författaren och stora delar av mänskligheten.
Erik Lindegren
Ny och intressant amerikan
Walter Van Tilburg Clark: Möte vid
Ox-oket. Översättning av Erik Lindegren.
Bonniers 1945. 9: 50.
Om Walter Van Tilburg Clark kommer att
bli ännu en av det moderna Amerikas många
berömda romanförfattare eller om han av en
eller annan anledning inte kommer att bli det,
det torde vara omöjligt att säga för
närvarande. Hans debutroman, "The Oxbow
Incident", på ett utmärkt sätt översatt till svenska
av Erik Lindegren under titeln "Möte vid
Ox-oket", är nog inte så originell och så betydande
att den ensam räcker till för att göra Van
Tilburg Clark till ett stort och bestående namn,
men den är under alla förhållanden mycket
intressant. Formellt ansluter sig Van Tilburg
Clark nära till Hemingway och behärskar
redan en berättarteknik i dennes stil, men detta
är ju knappast av större intresse numera. Det
som fängslar hos "Möte vid Oxoket" är något
annat, något som inte finns i Hemingways
romaner. En bok som "Möte vid Oxoket" har
i själva verket innehållsligt mycket större
beröringspunkter med Ibsens moraliska
konfliktdramer och Dostojevskijs energiska grubbel
över skuld och ansvar än med Hemingways från
synliga — och i viss utsträckning nog också
från osynliga — grubblerier lösgjorda
människoframställning. Man skulle därför kunna
tänka sig att Van Tilburg Clark så småningom
kan komma att känna den hemingwayska
tekniken som en främmande dräkt, från vilken
han en vacker dag befriar sig.
Romanen handlar om en lynchning, och
liksom i Ravels "Bolero" eller O’Neills "The
Emperor Jones" är temat på en gång entonigt,
rikt orkestrerat och framfört med en långsamt
men envist stegrad rytm. Säkerheten med vilken
stegringen genomförs är — fast tekniskt
beundransvärd — ändå en bisak. Van Tilburg
Clark har nog velat visa sin skicklighets
fram-fotter — det är ju också fråga om en
debutroman — men han har framför allt velat visa
något annat. Boken slutar ur yttre
spänningssynpunkt med en antiklimax, ur inre med en
moralisk djupborrning som är en höjdpunkt.
Man finner, för att börja med utanverken,
hos Clark det i modern amerikansk
berättarkonst vanliga sceniska framställningssättet
(som i grunden är mera jämförbart med
filmens än med teaterns teknik) och berättelsen,
som hela tiden försiggår på själva scenen,
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
