Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Romantisk lek
Eva Malmquist : Karusellvisan. Bonniers 1945.
8:50.
Eva Malmquists debutbok heter
"Karusellvisan" och är uppbyggd kring en rad motiv
liknande dem som behandlades i gångna tiders
banala marknadsvisor och skillingtryck. Den
handlar om bondflickan som egentligen var
dotter till en förnäm dam och en kunglig prins,
om ynglingen som reste till främmande land
och som aldrig kom tillbaka till sin väntande
mö därför att han blev mördad och sänkt i en
okänd grav, om bergakungen som lockade
flickan till sitt slott och om en kärlek så stark
och oförgänglig att den ur själva graven
förmår dra den älskade till sig. Handlingen
utspelas dels i en borgerlig miljö av ganska
obestämd 1800-talskaraktär, dels i en tidlös
cirkusatmosfär. Det förekommer en mystisk
ring som dyker upp vid oväntade tillfällen och
en man i en hemlighetsfull svart slängkappa.
Men "Karusellvisan" är inte naiv och banal
som marknadsvisorna, den är en subtil,
utspekulerad och sinnrik lek med litterära motiv
och föreställningar, en litterär pastisch av
närmast romantiskt snitt. Författarinnan står hela
tiden oengagerad och "ointresserad" bredvid
sina diktade figurer, och de trådar hon tvinnar
äro sådana som romantiker spunnit på
alltsedan drömmande 1700-talspoeter, fyllda av en
alldeles ny och intressant känsla som kallades
vemod, började svärma omkring bland de
mossiga och brustna hällarna på gamla
skuggrika kyrkogårdar. Boken börjar på en
kyrkogård och slutar på en kyrkogård, den är
genomträngd av gravpoesi, och det är en
dödskalle, uppvräkt av dödgrävarens skovel, som
ger lösningen på alla dess grymma och kusliga
gåtor. Men det finns också en god portion
realism i denna berättelse om hur mäster
Wal-ling, byggmästare, möbelsnickare och staden
Åköpings store man, en mörk och
äppeldof-tande höstnatt mördar cirkusakrobaten Benno,
hur han gifter sig med den unga Kristina och
hur döden många år efteråt när den vackra
Kristina hunnit bli den tandlösa "gumman
Walling" avslöjar allt och vrider allt rätt igen.
Bredvid drömmen om en kärlek utan gräns
spela ett recept på hackkorv och en skopa
silllake en stor roll, och den romantiska släng-
kappan befinnes vid närmare granskning vara
en vanlig regnkrage. Realism och romantik
brytas mot varandra i ett flackande tveljus som
med en term från 1800-talets romantiska
program kan kallas "ironiskt". Den romantiska
ironien behärskar hela boken och det namn
Eva Malmquists litterära pastisch främst
framkallar i en litteraturkunnig hjärna är C. J. L.
Almqvists. Den prydligt putsade, torrt
opersonlige och kyligt välvillige mäster Walling,
vilken ett ögonblick insinueras vara djävulen
själv, är en almqvistsk figur. Och utom från
Almqvist väcker boken upp reminiscenser från
författare sådana som systrarna Brontë, Edward
Lytton Bulwer, Hjalmar Bergman och Karen
Blixen. Det finns också partier som äro
tydliga Selma Lagerlöf-imitationer och de höra
till det mindre roliga i boken, det finns andra
som påminna starkt om August Blanche och
de höra till det mera roande. Men av allt detta,
av litterära motiv och litterära reminiscenser,
har Eva Malmquist vävt samman en vävnad,
vars bleka färger ge en illusion av att det är
liden själv som dämpat dem och smält dem
samman till ett harmoniskt helt där det inte
längre betyder något varifrån varje enskild
tråd har kommit eller hur bjärt färgad av sorg
eller lust, av mord eller av kärlekslycka den
ursprungligen varit.
"Karusellvisan" är kanske inte någon tungt
vägande bok, men det ligger ett visst allvar
och en viss styrka under dess fjädrande
lätthet, och den har den stora förtjänsten att inte
ha några stora fel, att vara alltigenom
intelligent och kultiverad och att vara skriven på ett
klart, opatetiskt och välansat språk.
Elisabeth Tykesson
Akvarell med sting
Mogens Klitgaard : Den gudomliga vardagen.
Översättning av Gösta Olzon. Bonniers
1945. 5: 50.
Klitgaard har denna gång inte skrivit en
historisk roman utan en skildring från
ockupationens Danmark, dock utan den minsta lilla
patriotiska höjning på rösten. Även hans nya
bok är skriven med den lekfulla naturlighet
och smidiga lätthet i stilen, som är hans
speciella kännemärke, och sedd ur samma skarp-
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
