Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
bidrag till belysningen av de svensk-italienska
kulturförbindelserna, och man kan tryggt säga,
att han med sitt arbete lagt grunden till den
historik därav, som alltjämt söker sin författare.
Konturerna avtecknar sig redan här. Jag har
visserligen inte kunnat finna några spår av de
svenska studenter, som uppehöll sig vid Italiens
berömda universitet under medeltiden, men från
och med Birgitta och Katarina kan strömmen
skönjas över Olaus Magnus och drottning
Kristina fram till förkrigsårens journalister och
turister. Det dröjer visserligen till in på
1600-talet, innan intresset för Italien bland en, om
man så får kalla det, bredare publik tar sig
uttryck i behovet av en italiensk språklära. Den
första, karakteristiskt nog tryckt på latin i
Uppsala 1667, följdes några år senare, 1674, av en
dito på tyska. Men sedan blev det — av
välbekanta skäl — en avmattning i de direkta
förbindelserna. Först 1795 spåras den stigande
tendensen i en fransk-italiensk ordbok, tryckt i
Uppsala, "pour apprendre à parler les deux
langues", och 1803 utgav E. M. Lindströmer den
första språkläran på svenska, "Italiensk
grammatika för begynnare". Under 1800-talet
droppar det parlörer och lexika med tämligen jämna
mellanrum. Strömmen bryts efter 1912 för att
brusa fram med så mycket större kraft 1924 och
1925. Det nya världskriget har inte förmått
hejda den. Det sista numret i förteckningen bär
årtalet 1941, slutåret för den tidrymd, som boken
omfattar.
Det anförda exemplet visar hur man bakom
de skenbart torra uppgifterna i denna
bibliografi kan skymta krafter och rörelser i tiderna
på alla kulturlivets områden. På samma sätt kan
man få en uppfattning om, vad Maria
Montessori betytt för svenskt skolväsen, eller när
Piran-dello var på modet i Sverige. Man motser med
intresse den i förordet utlovade fortsättningen,
"Svenskar i Italien", där förmodligen: en del av
de luckor, som påpekades i början, kommer att
fyllas. Thure Nyman
Bismarcks franska krig
Curt Weibull: Bismarck och krigsutbrottet
1870. Bonniers 1944. 4: 50.
Den uppfattning av orsakerna till 1870—71
års fransk-tyska krig, som man möter i svenska
encyklopedier och läroböcker, är i förbluffande
hög grad tyskpräglad. Det nya källmaterial till
frågans belysning, sora från och med
1890-talet har frambragts och som så utomordentligt
klart avslöjar Bismarcks enträgna, sega,
målmedvetna strävan att få kriget till stånd, har
hittills satt märkligt få spår efter sig i
översiktliga svenska framställningar. Nya
vetenskapliga rön brukar ju i allmänhet få vänta
länge på att komma in i läroböckerna, men
i detta speciella fall har tydligen en speciell
hämning i form av vissa lärda personers
utpräglade tyskorientering lagt särskilda hinder
i vägen för sanningens frambrytande.
Professor Curt Weibulls kortfattade men
utomordentligt klara och väldisponerade
framställning av den senaste forskningens rön
beträffande fransk-tyska krigets utbrott är ägnad
att i grund förändra den populära
uppfattningen av denna händelse. Det är tydligen också
detta mål Weibull vill nå: genom att inte
förse sin skrift med notapparat och genom att
i övrigt lägga sin framställning, som han har
gjort, röjer han syftet att nå den stora
allmänheten. Hans skrift kan betecknas som ett
mönstergillt populärvetenskapligt arbete. Det
gör heder åt den av Göteborgs Högskola
utgivna serie, i vilken den ingår.
Kriget vållades som bekant formellt av den
revolutionära spanska regeringens beslut att
placera en prins av Hohenzollern på Spaniens
tron. Först efterhand har det blivit bekant, att
Bismarck, den preussiske ministerpresidenten,
från februari 1870 ivrigt och enträget arbetade
för denna kandidatur bland annat genom att
öva press på sin monark, Vilhelm I av
Preussen. Kung Vilhelm ville inte godkänna sin
frändes kandidatur, emedan han insåg, att en
Hohenzollares upphöjande på Spaniens tron
skulle skapa en akut risk för krig mot
Frankrike. Weibulls skildring av Bismarcks genom
månader fortsatta brottning med kung Vilhelm
— hans försök att övertala honom genom att
bagatellisera krigsrisken — utgör en verkligt
spännande läsning.
Bismarck ansåg sig tydligen ha
oundgängligt behov av ett krig — men märk väl: ett
krig som syntes ha vållats av Frankrike — för
att kunna förverkliga sina planer att svetsa
samman de tyska staterna kring Preussen och
det av Preussen dominerade Nordtyska
förbundet. De sydtyska staterna hade fram emot
1860-talets slut börjat visa en av Preussen-
356
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
