Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj-juni. N:r 5 - Sven Stolpe: Gabriel Marcel. Dramatiker och filosof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GABRIEL MARCEL
Jag har äntligen blivit infångad av kristendomen;
och jag är som översvämmad av den. Vilken lycka!
Men jag vill inte skriva mer.
Och ändå känner jag ett behov av att göra det.
Jag har ett intryck av att jag stammar — det är som
en födelse. Allt är olika.
Denna omvändelses personliga innebörd må
här förbigås. Men i samband med omvändelsen
tränger ett sällsamt motiv, som kanske i sin
helhet icke är fattbart för icke-katoliker, in
i Gabriel Marcels värld. Den mystiska extasen
i "La grace", det estetiska skapandet i "Le
qua-tuor en fa dièse", karaktärskampen i "Un
homme de Dieu" — intet av allt detta förde
till den orubbliga vissheten. Men Gabriel
Marcel upptäcker långsamt, att frälsningen och
sanningen har något att skaffa med kärleken och
med döden — dessa två.
"Le monde cassé" visar konkret detta. Detta
stycke, som i stora delar förefaller vara en
modern, ganska lättsinnig komedi, är i själva
verket ett drama, laddat av erfarenhet och
mättat med djupsinne. Till yttermera visso har
författaren låtit det i tryck efterföljas av en
stor avhandling, "Position et approches
con-crètes du mystère ontologique". Han säger
i företalet, att man i avhandlingen kan se "ett
försök att klarlägga en viss fundamental
situation, vilken i dramat presenteras i hela sin
obearbetade — och i sista hand outredbara —
sammansatthet".
Den vackra och efter vad det vill synas
lättsinniga Christiane har älskat en ung man, som
sedan blivit munk. I desperation har hon gift
sig med den hederlige men föga charmerande
Laurent. Hon deltar i det mondäna livet och
avvisar icke uppvaktning från diverse gigolos
och konstnärsbohemer. Hon tvekar icke att
leka med sitt liv, trots att en hennes väninna
drivits till självmord av samma erfarenheter.
Men så händer något överraskande, vilket för
den som icke känner författarens åskådning
måste te sig som rent chockerande. Christiane
får kännedom om att den man hon en gång
älskat, benediktinermunken, innan han dog,
förstod hennes kärlek: i känslan av att hans
beslut att lämna världen kunde driva henne till
förtvivlan, har han offrat sitt liv för henne.
Att ställas inför detta mysterium förvandlar
Christiane — nu först förmår hon gå tillbaka
till sin man och älska honom.
Vi är inte ensamma, ingen är ensam... det finns
en syndarnas gemenskap... det finns en de heligas
gemenskap. Jag svär dig, att jag nu endast tillhör
dig ... jag är befriad ... Det är som en outhärdlig
dröm, som viker undan. Nu beror allting bara på dig!
Döden visar sig kunna rena kärleken och
förvandla döden till liv, sätta samman den
värld, som låg i spillror, och skapa kärlek
i förtvinade hjärtan.
Denna egendomliga sats är kärnan i Gabriel
Marcels förkunnelse; han har i ett flertal
vetenskapliga skrifter gett den en rik motivering och
dokumentering.
4
"Le chemin de Crète" (u. å.) är Gabriel
Marcels kanske finaste skådespel. Ariane har
knappast hunnit gifta sig med Jérome Leprieur,
förrän hon blir lungsjuk och måste tillbringa
en tid på ett sanatorium. Under tiden glider
Jérome ifrån henne och närmar sig i stället
Violette Mazargues, en ung violinist, som lever
mycket fattigt tillsammans med sin dotter i ett
tidigare äktenskap. Ariane känner makens
förbindelse, men hon har lyckats besegra sin
förtvivlan och sin bitterhet. Vid ett tillfälle, när
hon får tillstånd att lämna sanatoriet, söker
hon upp sin rival. Hon talar om för Violette,
att hon känner hennes hemlighet, men hon ber
henne ingenting röja för Jérome. Hon vill
liksom överlämna maken till sin rival, och hon
anser sig böra antyda hans hemlighet för den
kvinna, som skall leva livet tillsammans med
honom: före sitt äktenskap var Jérome utsatt
för frestelser av en speciell art, som han
befriades från först genom det renhetsideal, som
399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
