Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj-juni. N:r 5 - Sven Stolpe: Gabriel Marcel. Dramatiker och filosof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
Och när jag tänker på Gud, så är det likadant.
Jag trodde ibland, att han talade till mig, men det
var kanske ingenting annat än en förljugen
exalta-tion. Vem är jag? När jag försöker fatta mig själv,
glider jag alltid undan greppet.
Under första världskriget sysslade Gabriel
Marcel bl. a. med att uppsöka de stupades
familjer och anhöriga; mötet med dessa
olyckliga människor gav honom en stark impuls,
som tycks ha förenats med den inspiration
minnet av den tidigt döda modern utövade.
Han, som i sin dramatik och sina filosofiska
dagböcker successivt prövat det ena
visshetssurrogatet efter det andra, upptäckte, att
kärleken rymde en speciell hemlighet. I sina av
kriget inspirerade dramer (samlade i volymen
"Trois pièces", utkommen 1931 och rymmande
dramerna "La mort de demain", 1919, "Le
regard neuf", 1919, och "La chapelle ardente",
1925) upptog han temat till gestaltning.
"La mort de demain" skildrar, hur hustrun,
som länge levat i avvaktan på den stund, då
budet om att hennes make stupat vid fronten
skulle komma, icke förmår möta honom som
levande, i kärlek, då han verkligen uppenbarar
sig i hemmet som permittent. Styckets tema är
kampen mellan en normal åtrå å ena sidan,
en sjuk exaltation å den andra. Kaptenen tror
— felaktigt — att hustruns underliga
uppträdande beror på inflytande från en prästman.
I "La chapelle ardente" möter man ett
liknande motiv. Aline Fortier dyrkar sin stupade
sons minne med en sådan hektisk lidelse, att
hon icke vill tillåta hans efterlämnade fästmö
att gifta om sig. Visserligen kommer
äktenskapet till stånd, men den unga kvinnan
kommer aldrig undan trycket av sin förste fästmans
mor och hennes dystra besatthet av den
bortgångne.
Även på denna väg föreföll alltså Gabriel
Marcel hejdas: han förmådde tydligen inte
gestalta annat än ett förträngt eller hämmat
kärleksliv. Ändå var det från denna punkt som
han skulle kunna arbeta sig vidare, och som
hela hans konst skulle förnyas.
Man märker de nya möjligheterna i dramat
"L’iconoclaste" (1923), som utgör inledningen
till Gabriel Marcels verkligt betydande
diktning. Även här står den döda hustrun Viviane
levande kvar för maken Jacques, trots att han
gift om sig. Vännen Abel, som i tysthet svärmat
för den döda, finner vännens besatthet av henne
sjuklig och försöker upplösa den. I samma
ögonblick sätter den misstanken in, att den
döda kanske före sin död hunnit vara sin make
otrogen — med Abel. Den heliga ikonen
krossas, och Jacques är nära att gå under. För
att rädda honom måste vännen Abel
improvisera några fablade repliker, som den döda
skulle ha yttrat. Men Abel förmår inte återge
vännen hans tillförsikt. I och med att den
dödas bild är upplöst för honom, faller också
hans egen existens samman.
Det finns i detta stycke en märklig replik,
vilken förebådar tankegångar, som Gabriel
Marcel senare skall utveckla både som tänkare
och konstnär. Jacques säger, att han vill ha
konkret visshet om den döda — han vill "se,
höra, känna___". Abel svarar:
Det där är en frestelse, som det finaste inom dig
inte låter sig lockas av. Ä, du kommer inte länge att
låta dig tillfredsställas av en värld, som mysteriet har
övergivit! Människan är så skapad... Tro mig: den
nyktra kunskapen jagar bort i oändligheten just det
som den tror sig famna. Kanske är det mysteriet
ensamt som förmår förena. Utan mysteriet skulle livet
vara omöjligt att uthärda ...
Den djupare innebörden av denna tanke
framgår av dramat "Le monde cassé" (1933).
Men dessförinnan hade Gabriel Marcel hunnit
bli troende katolik. 5 mars 1929 antecknar han
i sin filosofiska dagbok "Etre et avoir":
Jag tvivlar inte mer. En underbar lycka har jag
upplevt denna morgon. Jag har för första gången
klart upplevat nåden. Dessa ord är förfärande, men
så är det.
398
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
