Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj-juni. N:r 5 - Claude Briac: Den franska filmens utveckling 1939—45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLAUDE BRIAC
DEN FRANSKA FILMENS
UTVECKLING 1939—45
Vid krigsutbrottet 1939 intog den franska
filmen en obestridd rangplats i Europa och om
den alltjämt dominerades av den amerikanska
filmen, berodde det mer på dennas kvantitet än
kvalitet.
Alltsedan filmen uppfanns, har den franska
filmproduktionen sökt hinna i kapp sin
amerikanska kollega. Varje gång detta lyckats, har
en världskatastrof tillåtit de amerikanska
producenterna att få ett tillfälligt försprång. Förra
världskriget gav USA en ledarställning på
stumfilmens område. År 1927 hade Frankrike
återtagit sin ledande ställning då uppfinningen
eller snarare det kommersiella utnyttjandet av
ljudfilmen än en gång blev en käpp i hjulet.
År 1939 befann sig Frankrike åter på toppen —
det andra världskriget bröt ut.
Amerika har aldrig, vare sig det varit
neutralt eller krigförande, fått mottaga de slag som
Frankrikes geografiska läge utsatt det för.
I början av kriget frågade man sig vilket den
franska filmens öde skulle bli. Hur skulle den
överleva denna nya prövning som övergick
hela Frankrike och hurdan skulle dess
ställning efter kriget bli i förhållande till den
amerikanska filmproduktionen?
Ehuru denna fråga ännu inte kan till fullo
besvaras, kan det dock vara tillåtet att göra en
översikt, vars resultat säkert kommer att
förvåna mången.
Före kriget förde de franska ateljéerna, som
var sämre utrustade, en ojämn kamp mot
Hollywoods mer mekaniserade produktion, en
kamp som kröntes med framgång, då två
franska filmer vid Venedigbiennalen 1938
tilldelades de högsta prisen. Det var
"Drömmarnas vals" och "Den stora illusionen".
Till den nya franska filmskolan räknar man
i första hand Julien Duvivier, Jean Renoir,
Marcel Carné och Jacques Feyder och bland
de viktigaste yngre nykomlingarna märkes
Pierre Chenal, Marc Allegret, Christian-Jaque
och Jeff Musso.
Jean Renoir dominerar utan tvekan denna
period och sina medtävlare. Hans filmer har
en enhetlig och utpräglad atmosfär som
uppvisar ett visst inflytande från fadern, den
berömde målaren Auguste Renoir. Man
återfinner hans förkärlek för ljusdränkta figurer
mot en dyster bakgrund i t. ex. "La chienne"
och "La nuit du carrefour", den senare baserad
på en kriminalroman av Georges Simenon.
Samma klärobskyr återfinner man i "Le crime
de Monsieur Lange", som likaledes uppvisar
inflytande från den tyska filmen före Hitler.
För övrigt har Jean Renoir från och med denna
film alltid arbetat tillsammans med den tyske
fotografen Curt Courant och scenaristen Karl
Koch. (Den sistnämnde hade kuriöst nog varit
vakt i det fångläger där Jean Renoir vistades
under förra kriget och de skrev bägge i intimt
samarbete "Den stora illusionen".) "Le crime
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
