Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj-juni. N:r 5 - Erik Noreen: Musiken och vårt samhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUSIKEN OCH VÅRT SAMHÄLLE
läste i gymnasiet nämndes endast i
förbigående tre namn ur musikhistorien: "de tre
stora mästarna Haydn, Mozart och Beethoven".
Tre goda namn utan tvivel — men är det
rätt att ge den unga människan den
föreställningen att detta är "de tre stora" — punkt
och slut. Det har funnits annat värdefullt,
kanske lika värdefullt, konstnärligt som
kulturhistoriskt, som wienklassicismen i musikens
historia. Det har funnits starka män både före
och efter Agamemnon.
I en rad av våra större eller medelstora
städer verkar orkesterföreningar, ofta
kommunalt understödda, som åt stora skaror av
svenska medborgare mot en billig penning
förmedlar kännedomen om förstklassig musik.
Heder åt denna verksamhet. Men blir det inte
tyvärr för flertalet åhörare ofta så: in genom
ena örat, ut genom det andra, därför att de
inte har förutsättningarna för att höra. Alla
dessa som njuter intensivt av en så kallad
sjömansvals men anser Bach och Brahms
dödande tråkiga är inte omusikaliska, många
har kanske ett utomordentligt säkert "öra"
som det heter, men de saknar all kunskap
om de musikaliska formerna. Därför
uppskattar de en enkel dansform men står helt
främmande för de invecklade, högtstående
former som möter oss hos kulturmusikerna.
Jag vill med allra livligaste instämmande citera
vad Sven E. Svensson säger i radions
musikcirklars studiebrev till program 7, november
1942. Det gäller andantet i Beethovens första
symfoni, väsentligen i sonatform. Han säger:
"Det är mycket viktigt, att man verkligen
gör sig det besväret att göra klart för sig
byggnaden i detalj. Sök alltså först upp
de tre huvuddelarna: exposition, genomföring
och repetition. Tag sedan reda på
huvud-temata (första och andra temat samt
kodal-temat) i exposition och repetition, jämför
olikheterna i tonartshänseende och
överhuvudtaget på vilka sätt dessa båda avdelningar
skiljer sig från varandra___En sådan
undersökning ger en kännedom om verket, som
man inte får bara genom att tanklöst spela
igenom satsen ett antal gånger."
Den sista meningen skulle med tanke på en
åhörare även kunna formuleras så här: En
sådan undersökning ger en kännedom om
verket, som ger möjlighet att höra dubbelt så
mycket och som man inte får genom att
tanklöst höra satsen ett än så stort antal gånger.
Beträffande dylik undersökning av ett
konstverk finns det två vanliga missuppfattningar.
De hyllas nästan uteslutande av folk som
aldrig själva har prövat på vad det gäller.
För det första: Det är tråkigt. På detta svaras:
Nej, det är inte tråkigt, men det är svårt, och
ligger svårighetsgraden över ens förmåga så är
detta tråkigt. För det andra: Det skadar ens
förmåga att njuta av konstverket. Många tror
att man njuter mer av en dikt som man inte
begriper. — Även detta är grundfalskt: man
kan njuta även av en dikt som man inte
ordentligt begriper, men förstår man den blir den
inte sämre utan man vinner ytterligare något.
Summa: Det svenska samhället gör visst en
hel del för musikkulturen men det gör inte
tillräckligt, och det som göres är kanske inte
alltid just det som bäst behövs. Särskilt har
musikens teori och historia en alltför
undanskjuten ställning. Den stora insats som radions
musikcirkelverksamhet gör på denna punkt är
emellertid värd heder och tack och lovar gott
för framtiden.
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
