Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj-juni. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
•vad psykologien kan göra för att omrikta
aggressionerna och stimulera kärleksdriften.
Menninger undviker att trycka på den av
Freuds pessimism färgade hypotesen om en
mäktig, ursprunglig, oavbrutet livsbekämpande
dödsdrift. Han konstaterar att barnet redan vid
födelsen möter tillvaron med ilska och
aggressivitet, men det kan ju betraktas som naturliga
utslag av självbevarelsedriften. I fortsättningen
gör Menninger sitt bästa att förklara
aggressionernas uppkomst ur barnets tidiga
besvikelser, då uppfostrarna ständigt hejdar dess
livshungriga aktivitet och berövar det
lustmöjligheter utan att ersätta dem med andra. Barnet
är särskilt känsligt för tillrättavisningar och
lustberövanden från föräldrarnas sida, därför
att det är beroende av dem och bundet vid
dem med starka känsloband. Barnet kan inte
förstå förbudens berättigande och sålunda
heller inte föräldrarnas uppförande, som bara
verkar fientligt och leder till en ödesdiger
klyv-nad i känslorna.
Farligast blir situationen när moderns
omedvetna hat till barnet eller hennes förakt för sina
uppgifter som kvinna blandar sig in i
uppfost-ringsprocessen, något som enligt Menninger är
mycket vanligare än man tror.
Uppfostrings-uppgiften vilar alltjämt företrädesvis på
mödrarna, och mödrarna delar som regel
kvinnornas allmänna besvikelse: en besvikelse på
männen och på sin egen placering i den
samhälleliga tillvaron, som kommer dem att
behandla även barnen med aggression. Kvinnans
kvardröjande ställning som undantagsvarelse,
överdrivet dyrkad på samma gång som
hemligt eller öppet föraktad, hänvisar henne
fortfarande till att i viss mån leva på mannens nåd.
Många kvinnor drivs därigenom att fly från
sin kvinnlighet, att efterlikna männen och
identifiera sig med dem. Mannens ambitioner
är inriktade på andra ting och kvinnans
kärleksbehov blir försummat. Resultatet blir ett
mer eller mindre fördolt krig mellan könen,
som ingalunda upphör inom äktenskapet utan
i stället tillspetsas. Den enda lösningen är att
männen bejakar sin manlighet, kvinnorna sin
kvinnlighet (dessutom männen sitt inslag av
kvinnlighet, kvinnorna sitt inslag av
manlighet) och på det sättet frigör sig från hatet till
både sig själva och andra, som är
förutsättningen för att kunna älska och bli älskad.
De båda kapitlen om kvinnornas problem är
nog det mest givande i boken, med övertygande
resonemang i anslutning till ett rikt
erfarenhetsmaterial. Menninger betonar vilken
sexual-nöd de flesta människor lider av utan att vara
medvetna om det och vilken roll
sexualhäm-ningarna spelar för det bristande
samförståndet mellan män och kvinnor. Han menar att
också sexualhämningarna bottnar i
förhållandet mellan föräldrar och barn, att de alltså
tillhör uppfostringsproblemen. Sexualförtrycket
från samhällets sida betraktar han som en
produkt av uppfostringsförhållandena, men säger
försiktigtvis ingenting om religionens betydelse
i sammanhanget. Vanföreställningen att
sexualiteten bör sublimeras gör Menninger rent hus
med: den kan inte sublimeras, emedan den
i sig själv är det högsta vi känner till. Vad som
kan och bör sublimeras är i stället de
aggressiva tendenserna och det sker genom att de
uppblandas med sexualitet. Just de erotiska
energierna ger möjlighet att positivt utnyttja
besvikelse, agg och destruktiva impulser.
Sublimering är dock alltid en kompromiss: "det är
bättre att älska än att sublimera men bättre att
sublimera än hata".
Den bästa aggressionsavledningen består i
arbetet och ju mera detta erotiseras ju mera
tillfredsställande blir det. Menninger tvekar
inte ens att återföra störningarna i näringslivet,
de industriella och ekonomiska depressionerna,
på "stark besvikelse och missnöje med arbetet
hos arbetsgivare såväl som hos anställda"
(vilken hädelse för marxister!). Ett annat
aggressionsutlopp är leken, inbegripet konsten, i
vilken dock de erotiska elementen starkt
överväger. Vidare har författaren åtskilligt att säga
om tron och hoppet som aggressionsavledare
och är därvid förvånande tolerant mot
religionen, som dock har en så farligt
neuroskon-serverande funktion. Han nöjer sig med att
kritisera religionens benägenhet "att finna sig
tillrätta med negativa mänskliga drag, att
uppmuntra passivitet, medgörlighet, tålamod med
eländet, avoghet mot glädje, slavtjänst åt
föråldrade metoder och ovärdiga auktoriteter".
Menninger vänder sig även mot
undervisningssystemet i skolorna och hävdar att "lärarens
person är viktigare än vad han lär". Han måste
fungera någorlunda neurosfritt för att inte
sprida psykisk smitta bland barnen och han
bör vara i stånd att utveckla ett kärleksfullt
443
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
