Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj-juni. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
flickan med aktiva, sociala och kulturella ideal
besvaras med ett paradoxalt men psykologiskt
följdriktigt hat. Men uppe i Maine lyckas
tvät-terskan Moster Martha med hjälp av den
nordliga miljön utan svårighet tämja henne och
förvandla henne till en ansvarsmedveten, social
varelse. I skildringen av negersångaren
Fer-nandez’ själsskakande gästuppträdande i den
karga, nyengländska kyrkan ger emellertid
författarinnan en symbolisk formulering av sin
åsikt att problemet inte endast gäller sådant som
är till båtnad för tvättinrättningen.
Töre Zetterholm
Sophie Dorothee Podewils: Den bevingade
orkidén. Översättning av Märtha Köhncke.
Wahlström & Widstrand 1944.
8:50.
Det upplyses att författarinnan till denna bok
tillhör "en gammal förnäm släkt med
århundradens förankring i österrikiska och sudettyska
storgods" och att denna bok är hennes debut.
Spökromantiska inslag finns det gott om i denna
berättelse, där ametister med magiska
egenskaper och gåtfulla alrunor har sin plats och
betydelse i de tragiska förloppen. Kring slottet
Turnau, beläget någonstans i sudettyska trakter
och ägt av en herr von Beaumont, äger många
besynnerliga och mystiska händelser rum. Den
unge herr von Beaumont, en framstående
kännare av ortens sumpfåglar, omkommer en vacker
dag på ett hemskt och gåtfullt sätt. Först så
småningom uppdagar en vän till honom, en
naturforskare, att det är traktens onda ande
torvstickaren Röde Veit som bragt den unge
adelsmannen om livet. En bydåre utökar det
pittoreska persongalleriet, och en mjölnarhustru,
föremålet för Röde Veits åtrå, förekommer där
också. Händelseförloppet är melodramatiskt,
människoskildringen på det hela taget mycket
schematisk. Det är alltså inte i sådana stycken
denna bok har sin styrka. Dess förtjänster står
att finna i de oftast utsökta naturskildringarna,
intima och levande tavlor från de sudettyska
sumptrakterna, som är tillhåll för ett rikt
fågelliv. En doft av tibast och brakved lägrar sig
kring dessa graciösa, med öm hand framställda
landskapsskildringar. För deras skull — och
inte för den mer eller mindre spökromantiska
storyns — kan man rekommendera denna bok.
Johannes Edfelt
Albert Ek lundh: / det vildas spår. Norstedts
1944. 9: 50.
Albert Eklundh berättar okonstlat men
åskådligt om jakter, som han har varit med om i
Småland och Skåne på räv och rådjur, älg och hare
och fågel. Han dramatiserar inte sina
upplevelser, hans rävar och harar är alldeles vanliga
rävar och harar, även om de kan vara mer eller
mindre finurliga, när det gäller att gäcka jägare
och hundar. Huvudsaken för honom är inte bytet
i jaktväskan utan upplevelsen av jakten, dess
spänning, dess besvikelser, glädjen över ett
lyckat skott, en framgångsrik beräkning av
chanserna, och han förmedlar dessa intryck till
läsaren, som känner sig ha gjort bekantskap med en
klok och kultiverad naturvän. Boken är
illustrerad med en rad teckningar av Harald Wiberg
i god Liljeforsstil. Thure Nyman
Fem norstedtsförfattare. Harald Beijer / Olle
Hedberg / Gurli Hertzman-Ericson / Berit
Spong och Prins Wilhelm av
Elisa-bethTykesson / Elis Andersson /
Barbro Alving / Sten
Linder och Karl Asplund.
Norstedts 1945.
Norstedts förlag har i en liten behändig
volym sammanställt fem uppsatser, författade
av Elisabeth Tykesson, Elis Andersson, Barbro
Alving, Sten Linder och Karl Asplund och
behandlande respektive Harald Beijer, Olle
Hedberg, Gurli Hertzman-Ericson, Berit Spong och
prins Wilhelm, vilka samtliga ge ut sina böcker
på det gamla fina förlaget. Uppsatserna få
tydligen betraktas som beställda, och deras
författare ha sålunda ställts inför det kinkiga
problemet att förena sanningskravet med beställarens
legitima intressen. Elis Andersson har haft
det lättast, eftersom han skrivit om den avgjort
mest betydande författaren. Klart och
vederhäftigt genomgår han Olle Hedbergs
produktion, och den enda invändning jag har att göra
gäller sammanställningen med Hjalmar
Bergman; något mindre träffande torde man få leta
efter. Den sammanfattande karakteristiken har
jag speciella orsaker att instämma i! Att Karl
Asplund är den ypperste skribenten av de fem,
445
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
