Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
listiska djurbilder i akvatint till Buffons
"Histoire Naturelle" (1942). Det är ingen
överdrift om man i fråga om
naturiakttagelsen jämför dessa illustrationer med
grottmål-ningarna. Rouault uppnår en om glasmålningar
erinrande lyskraft och organisation av bildytan
i färgbilderna till "Divertissements" (1943),
till vilka han även författat och handtextat
texten. Derain visar sig från en ny sida i sina
ypperliga, humoristiskt arkaiserande
färgträsnitt till Petronius’ "Satyricon" och Rabelais
(bägge verken alltjämt under förberedelse).
Detta är bara några exempel på
illustrationsarbeten som utförts under de senaste åren och
vartill intet annat land förmår uppvisa något
motstycke. Det vore önskvärt att möjligheterna
att överföra denna utställning till Sverige
undersöktes.
Engelsk konst. I början på maj slog
Konstakademien vid Piccadilly upp sina portar för
Royal Academys etthundrasjuttisjunde
utställning, ett socialt evenemang av första
ordningen. Inte mindre än 1390 nummer
utställdes i lokalerna, som var kalla som en
likbod. Bland dessa konstföremål fanns det ganska
goda teckningar och etsningar, men bland
målningarna och skulpturerna var högt räknat
tjugufem stycken av den kvaliteten att en bättre
konstsalong i Stockholm skulle ha velat visa
dem. Det officiella engelska måleriet, sådant
det här framträdde med Gerald Kellys enormt
hidösa och beundrade State porlraits av kungen
och drottningen i spetsen, är praktiskt taget
blottat på allt konstvärde, det syftar uteslutande
till naturillusion, teknisk flotthet och enklaste
prettiness. Ett sådant salongsmåleri finns
emellertid även i Frankrike, och få länder torde
vara så förskonade från det som Sverige. En
svensk besökare kunde inte gå igenom Royal
Academy utan att antingen skratta eller se
tragisk ut tills ledan (och kylan)
överhuvudtaget utplånade alla reaktioner.
Det finns emellertid även en icke officiell
engelsk konst, som står vida högre än man
i Sverige är medveten om. Dess bästa
representanter, såsom målarna Graham Sutherland,
Francis Hodgkins, John Piper, Derek
Pas-more, Paul Nash, Matthew Smith samt målaren
och skulptören Henry Moore, bildar en insulärt
engelsk skola, som visserligen är i kontakt med
franska strömningar, bl. a. Picasso och
surrealismen, men som utgör ett märkligt engelskt
tillskott till den europeiska konstutvecklingen,
det första av betydelse sedan Constable. Jag
hade tillfälle att se några av deras verk på
utställningar och i privatsamlingar, varvid
särskilt Sutherland och Moore gjorde intryck av
djupt originella begåvningar.
Något av denna friskt experimentella anda
återfinns även i den utomordentligt vitala och
populära engelska balettkonsten, medan teatern
i fråga om dekorationer och uppsättningar
förefaller att stå avsevärt tillbaka för den
svenska. Däremot spelas det ju väl på scenerna,
men tyvärr mestadels mycket enkel dramatik
om man bortser från den klassiska repertoaren,
såsom John Gielguds mästerliga, oemotsägliga
Hamlet och sällskapet Old Vics förnämliga
repertoar med bl. a. "Richard III" och "Peer
Gynt". Ett gästspel på Stockholmsoperan av
Sadleir’s Wells Ballet tillhör fredstidens
önskedrömmar. Under tiden kunde vår utmärkta
opera glädja de operasvultna londonborna.
Svensk bok i motståndsrörelsen
Att en svensk bok spelar en viktig roll i den
underjordiska kampen mot nazismen är något
så ovanligt och oväntat att det förtjänar att
påpekas. Boken i fråga är Victor Vindes bok
om det franska sammanbrottet, "En stormakts
fall", som kom ut i Sverige juni 1941. En tysk
upplaga ("Eine Grossmacht fällt") utkom i
Zurich på hösten 1941 och ett hundratal
exemplar smugglades med förläggarens hjälp över
den franska gränsen. Den förefaller ha
cirkulerat i Vichy redan på våren 1942 i en hemlig
454
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
