Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Sigurd Hoel: Norsk litteratur under okkupasjonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK LITTERATUR UNDER OKKUPASJONEN
Som sagt: Månge ting kan tyde på, at denne
utviklingen for en stor del har funnet sted
i kraft av tingenes egen logikk, på tross av en
bedre innsikt og et annet ønske hos deler av
okkupasj onsmakten.
Men det finns ting som er sterkere enn
forstanden. For eksempel eksersis, drill, når den
er blitt til en annen natur.
La mig fortelle en liten historie fra
kon-sentrasjonsleiren på Grini.
Våren 1942 blev det innført rang-orden og
hilseplikt blandt de norske fangene på Grini.
Fangene fikk sydd tverstriper på ærmene som
viste rangen. Den fineste fangen fikk fire
tverstriper, og alle de andre hadde hilseplikt
överför ham. De nest fineste fikk tre striper, de
hadde hilseplikt överför de fire stripene, og
skulde selv hilses på av alle som hadde to, en
eller ingen striper. Enhver coverordnet» fänge
skulde påse at de «underordnete» hilste, og
hadde å melde forsømmelser til de tyske
vak-tene.
Men så kom det inn en rekke tyske soldater
som fanger. Det var vanlige kriminelle, som
tyskerne kaller dem, folk som hade stjålet, som
hadde vært beruset i tjenesten, osv. De fikk
en stripe langsefter ærmet, og överför disse
fangene hadde alle de norske fangene
hilseplikt.
Jeg har snakket om dette reglemanget med
en mann som kjenner tyskerne svært godt. Og
han mente, at disse reglene blev ikke, som man
skulde tro, innført for å sjikanere de norske
fangene. Jo, selvfølgelig — hilseplikten
överför de tyske fangene var en sjikane. Men
resten? Resten var innført, mente han, fordi
tyskerne ikke kunde tenke sig et ordnet
samfund uten hilseplikt.
Det er meget mulig, at okkupasj onsmakten
i det länge løp rett og slett ikke kunde hindre
sig selv i å kreve hilseplikt av den norske
litteratur.
Gode diktere aner mängt og meget som de
ikke kan vite noe sikkert om.
Hos de helt gode dikterne finner vi nær sagt
allting forutsagt.
Gustaf Fröding har skrevet et dikt som heter
«Ett gammalt bergtroll». Der har han punkt
for punkt förutsett okkupasj onsmaktens
for-hold til åndslivet i Norge.
Bergtrollet er som vi husker forelsket i en
ung pike nede i dalen:
Jag ville klapp’na och kyss’na
fast jag har allt en för ful trut,
jag ville vagg’na och vyss’na
och säga: tu lu, lilla sötsnut.
Och i en säck vill jag stopp’na
och ta’na med hem till julmat,
och sen så äter jag opp’na
fint lagad på guldfat.
Det kom aldri så långt mellem okkupasj
onsmakten og norsk åndsliv. Må det være tillatt å
sitere siste verset også. Det er, om jeg så må si,
helt up to date:
Men nog så vil en väl gråta
när en är ensam och ond och dum,
fast litet lär det väl båta,
jag får väl allt drumla hem nu, hum hum.
•
Arresteringen av norske forfattere begynte
med at Ronald Fangen blev fengslet høsten
1940. Han satt inne omtrent ett år.
Den neste som blev tatt, var Arnulf
Överland, i juni 1941.
Beslagleggelsen av bøker begynte våren 1941.
(Bortsett fra bøkene i Tiden, Arbeiderpartiets
forlag. De blev tatt allerede 1940.)
Begynnelsen var nokså beskjeden.
Det kom en liste på ca. 200 bøker, norske og
utenlandske i norsk oversettelse, som var
for-budt. Politi møtte op hos forleggerne og
bok-handlerne, de forbudte bøkene måtte pakkes
479
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
