Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Ilmar Laaban: Fransk lyrik under krigsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILMAR LAABAN
FRANSK LYRIK
UNDER KRIGSÅREN
Kriget och ockupationen har försvårat
anskaffandet av böcker från Frankrike. Den av
pappersbristen påtvungna begränsningen av
upplagssiffrorna tillsammans med den starkt
ökade efterfrågan har haft till följd att de mera
uppmärksammade diktböckerna utsålts inom
kort tid. Mera tillgängliga har de schweiziska
upplagorna varit, men dessa har endast
omfattat en liten del av den poetiska produktionen
i Frankrike. Mer eller mindre regelbundet har
emellertid några poesitidskrifter nått Sverige,
och eftersom jag fått i min hand långtifrån alla
av de i denna översikt nämnda verken har jag
varit tvungen att även stödja mig på material
som jag funnit i dessa tidskrifter. Lyckligtvis
erbjuder de en ganska mångsidig och rikhaltig
bild av det poetiska livet: bredvid gamla
tidskrifter som Nouvelle Revue Frangaise (som
förlorat sin tidigare betydelse) eller Cahiers
du Sud har uppstått en mängd nya, av vilka
de viktigaste är Poésie (med titeln åtföljd av
respektive årtal) och Confluences i Lyon, Profil
littéraire de la France i Nizza och utanför
moderlandet Fontaine i Alger, Cahiers du
Rhöne i Schweiz, Hémisphères i New York och
Tropiques i Västindien.
Första intrycket av dessa publikationer är
att tidshändelserna inte verkat hämmande utan
snarare stimulerande på poesien. Många nya
namn har framträtt och väckt uppmärksamhet,
och poesien har överhuvud fått en centralare
plats i det allmänna medvetandet än under
förkrigsåren. Delvis förklaras detta av att det
visade sig möjligt att i poetisk form uttrycka
mycket som annars inte kunde sägas. De i
Aragons virtuosa allusionsteknik eller
Emma-nuels mytiska symbolspråk dolda farliga
tankarna blev sällan upptäckta av den klumpiga
censuren. Men den egentliga innebörden i den
ökade poetiska aktiviteten är att söka i kampen
för de andliga värden som hotades av nazismen
och som dels representerades av poesien själv,
dels gjorde poesien till sitt språkrör. Det är
betecknande att ett slagord som
"poésie-témoi-gnage" (vittnesbärande poesi) varit mycket
i bruk under sista åren.
Att dessa förhållanden har starkt förändrat
poesiens ansikte är givet. Reaktionen mot
surrealismen, som dominerar en stor del av
krigsårens diktning, har haft en av sina orsaker
just i tidens krav på en kämpande poesi, som
kunde återspegla yttervärldens händelser på ett
omedelbarare sätt och lämpa sig bättre för
agitatoriska uppgifter än den surrealistiska.
Jouves och Emmanuels stridbara katolicism,
Aragons till innehållet folkliga, till formen
virtuosa diktning, del Vastos och Ganzos
klassicism är olika uttrycksformer för denna
reaktion. På sina håll har man häri velat se en ny
generations definitiva avsked till surrealismen
och kallat det för "poesiens förnyelse" eller till
och med "pånyttfödelse", med framställande
av surrealismens hegemoniperiod under
mel-lankrigsåren som en nedgång. Det är klart att
486
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
