Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
landet bestående av prästen, hans hustru och
två döttrar samt sju tjänare, för att nu inte
räkna med hunden och katten, korna och
hästarna jämte diverse kacklande och
snattrande fjäderfän. Denna prästgård blev under
hela resan "det Fredens Asyl" som han drog
sig tillbaka till när hemlängtan blev för svår.
Den är sammansatt av drag från de prästgårdar
där Henrik Scharling och hans bröder, söner
till professor Carl Emil Scharling, brukade
gästa sin faders ungdomsvänner, och den lär
mest likna Greve prästgård, där den
humoristiske och originelle Peter van Wylich residerade
under hela Henrik Scharlings ungdomstid. Det
finns gott om utrymme och gott om mat i denna
fingerade prästgård. Brasan sprakar,
bornholmsklockan tickar, hyacinterna dofta i
fönstren och pipröken lägrar sig tjock inne i
prästmannens arbetsrum. Handkammaren är så stor
att fem personer mycket väl kunna sticka sig
undan där när man har tråkigt främmande
i salen, och det tycks vara ganska enkelt att
sätta fram en nystekt gås när det kommer
oväntade gäster vid kvällsvardsdags.
Boken om Nöddebo prästgård kom till på
en tid då det ännu inte ansågs fullt passande
att en bok inte hade någon intrig, och "Nicolai"
försvarar sig redan på en av dess första sidor
mot eventuella förebråelser för att hans verk
har för litet handling genom att säga att en
prästgård inte är platsen för en stor fem akters
dram utan endast för en liten idyll. "I en
Præstegaard handier man ikke — man
pas-siarer", d. v. s. man har trevligt. Och trevnad
är det som ännu efter åttio år strömmar ut från
dessa boksidor, liksom den kryddade doften av
"Kager og Syltetøi" strömmar ut från
prästgårdens handkammare. Visserligen ingås två
förlovningar, det förekommer ett mystiskt
äventyr i ett hönshus, en gul tupp omkommer
ovanpå ett högt klädskåp, och en dramatisk
höjdpunkt nås då "den megetopfindsomme
Nicolai" vid ett kritiskt tillfälle lyckas sätta en
potatis i halsen. Men för övrigt skriver man
rimbrev, leker pantlekar, gör levande charader,
promenerar, diskuterar, går i kyrkan, räknar
fattigräkenskaperna, åker släde och skridskor,
läser poesi och sjunger visor, och trivs under
allt detta på ett storartat sätt. Den tunna tråd
som håller samman det hela utgöres av den
adertonårige Nicolais erotiska spekulationer
och av de kval denne mycket unge man lider
när han tror sig på fullt allvar ha blivit
förälskad inte i den ena av de vackra
prästdöttrarna utan i båda två.
Det var under efterromantikens tid som
"Nöddebo Prästgård" skrevs, men idyllen i den
är inte romantisk utan i hög grad realistisk.
Den liknar inte mycket Ingemanns "söta"
prästgårdsbilder med deras släta mildhet och
arrangerade patriarkalism, och de glimtar ur
böndernas liv den ger te sig mera i stil med
de verkliga förhållandena i Peter van Wylichs
ganska besvärliga församling än med de
folklivsbilder romantiken älskade. Henrik
Scharling avskydde i hela sitt liv både det han
kallade den falska romantiken och det han kallade
den falska realismen, den romantik som lever
i känslor och stämningar och den realism som
förnekar allt hinsides. Sann och kraftig realism
var för honom identisk med den äkta romantik
som ser både till den yttre, handgripliga
verkligheten och till "den sande Virkelighed som
er Livets skjulte Væsen". I "Nöddebo
Prästgård" riktar han ständigt sina hugg mot den
falska romantiken. Då Nicolai liknar den blida
Emmy vid en lotusblomma så tvingar honom
samtidigt hans verklighetssinne att erkänna att
han inte vet hur en lotusblomma ser ut, då han
far till Roskilde tillsammans med den glada
Andrea Margrethe så blir det inte i "en
let-henflyvende Kane" medan "det blaae Tæppe
bølger ud for Vinden som et Silkeseil", utan
det blir i en släde som ser ut som "et gammelt
Skrumpelskud". Den stämningsfulla
helgmåls-ringningen blir försenad en halvtimme därför
att klockaren är hemma och äter kvällsvard,
dansen i månskenet i prästgårdssalen, som ett
ögonblick ter sig skirt poetisk, dansas efter en
så pass opoetisk melodi som "Ach du Heber
Augustin" och slutar plötsligt när kyrkoherden
i "Slobrok" och "Nathue" dekreterar att han
ser sig nödsakad att avbryta "denne behagelige
Soiree" och "anmode de høie Herskaber om at
forføie sig til Sengs". Och Nicolais romantiska
kärlekskval ändas med en lättnadens och
komikens antiklimax, då ynglingen, som i bästa
vulgärromantiska romanstil fantiserat om hur
Emmy och Andrea Margrethe, sedan den
flyk-tige Nicolai dragit bort, skulle tyna bort och
dö och begravas under tvenne vita
marmorkors, plötsligt kommer underfund med att dessa
unga damer ha förlovat sig med hans båda
bröder, vilka han med tanke på deras höga
508
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
