Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Från bokhyllan - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
"Alt var saa hyggeligt, og Alt, hvad man
havde Lyst til, kunde man gjøre", utbrister
Nicolai på ett ställe. Därmed sätter han fingret
direkt på den punkt varur "Nöddebos" stora
tjusning egentligen springer fram, på dess
egenskap att vara till alla delar
genomkulti-verad. Kultur kan bl. a. definieras som ett på
en gång tvångsfritt och vänskapligt umgänge
människor emellan. Den kultiverade människan
behöver inga etikettsregler, den som älskar
behöver inte tillhålla sig själv att visa
fogsam-het och hänsyn. Henrik Scharling hade vuxit
upp i en miljö där ingenting tilläts att ligga
och ruttna i sinnets innersta vrår, där allting
ventilerades under ständiga och heta dispyter,
vilka emellertid på intet sätt störde sämjan och
sammanhållningen, och det är denna miljö han
har återgivit i "Nöddebo Prästgård". Man
drabbar ihop om allt möjligt, om
middagsmaten, om tidningarna, om rätta sättet att ta
hand om de fattiga, om studentlivet och om
den nyare poesien, men vänskapen synes på
intet sätt ta någon skada av de många
dispyterna.
"Ved Nytaarstid i Nøddebo Præstegaard"
är en bok som har sin rot i "Hjemvee" och
"Længsel", och den öppnar dörren till en värld
i vilken det finns verklig glädje därför att det
finns verkligt allvar, där livet rör sig lätt och
glatt därför att det under den glättiga och lätta
ytan finns en fast grund som inte sviktar. Den
är en konstlös och anspråkslös liten bok, men
den är fotad på en bred bas av gammal odling.
Den är en bagatell, men en bagatell som är ett
led i den kedja av traditioner som skapat den
danska kulturen i all dess otvungna och mogna
finess. Den svenske förläggare som vågade sig
på att ge ut den i en ny svensk upplaga skulle
göra en god gärning och troligtvis också en
gärning vars belöning ekonomiskt sett skulle
komma redan i detta livet.
Elisabeth Tykesson
TEATER OCH FILM
Teater
Asmodeus av Frangois Mauriac. Dramatiska
Teatern.
Den onde anden Asmodeus har i
folkföreställningen, på vägen från Tobie bok till Frangois
Mauriac, genomgått åtskilliga förändringar
och den är knappast någon helt entydig gestalt.
Mauriac har heller inte sagt klart ifrån vilken
roll han menar att Asmodeus intar i hans pjäs
utan låter mångtydigheten kvarstå. Man kan
därför tveka om vari han anser att detta onda
består, som kommer änkan Marcelle de
Bar-thas att i sista akten befinna sig inför ett
tomrum, som hon bara önskar att natten måtte
fylla. Den onde Asmodeus, är det informatorn,
herr Coüture, som efter sex månader tvingats
lämna prästseminariet och nu med tartuffeartat
hyckleri men också med en skicklighet att
dirigera de mänskliga passionerna, vilken smakar
långvarig jesuitskolning, har lyckats smyga sig
in i mitten av livet ute på madame de Barthas’
lantgård, där han spelar inkräktarens gamla
spel om herraväldet över själarna och betraktar
madames själ som sitt vackraste verk. Det är
han som passar in på den i programmet
citerade gamla bibelkommentaren som med
Asmodeus avser "hus-djefvulen, som hindrar och
förderfwar allt, så att man hwarken med barn
eller folk kan komma till rätta". Och det är han
som till slut tar hem spelet, och om inte
tomrummet för madame skall fyllas enbart av natt
är det hans makt som måste brytas. Säkert
menar Mauriac att den är djävulen som håller
själen för människoverk. Eller är det diktaren
själv som är Asmodeus enligt
1700-talsföreställningen i Le Säges "Le diable boiteux", där
djävulen blott är avslöjare och förevisare och
lyfter taken av husen för att blotta livet utan
att själv gripa in, men just i sin avskildhet, sitt
negativa betraktande förnekar det mänskliga
lidandets försoning. Hela Mauriacs
författarskap har varit en illusionsfri insyn i livshärvan
och kan väl motivera en sådan tolkning.
Men man kommer kanske närmre Mauriacs
sätt att se om man i stället låter Asmodei roll
.510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
