Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Peter de Mendelssohn: De döda städerna. Översättning av Sonja Bergvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER de MENDELSSOHN
axlarna och lunkar vidare. Plötsligt, utan
föregående varning, överväldigas man av en känsla
av fåfänglighet och meningslöshet. Utan fäste
i tiden och utkastad i en icke kartlagd
vildmark, ur stånd att minnas sin avsikt med att
komma hit, ja varje som helst avsikt för resten,
känner man sitt väsen fyllas med damm och
livlöshet och åter damm, klättrar upp i jeepen
och letar sig ut. De få minuter det tar att
komma ut ur den döda staden är som timmar.
Äntligen når man fram till den gröna,
fridfulla, levande landsbygden. Den sista högen
bleknade ben är passerad. Vinberg, åkrar,
trädgårdar, befolkade av kvinnor och barn,
utbreder sig åter på ömse sidor om den jämna,
raka autostradan. Men framför oss, långt i
fjärran, höjer sig tornspiran på nästa katedral.
Man hade på sin tid en vokabulär för
beskrivningen av bombade städer. Ord som
bomb-skadad, söndersprängd, utbränd, ramponerad,
förstörd, termer som spillror, sammanstörtade
väggar, tegelsten, mursten, krökta balkar,
nedfallna bjälkar, kategorier som lätt skadad, svårt
skadad, omöjlig att reparera, totalt förstörd,
hade, fastän de blev stereotypa och användes
mekaniskt i den officiella jargongen, en mening
för oss och beskrev mer eller mindre adekvat,
om än inte särskilt fantasifullt, vad som
drabbade våra städer under de olika
bombperioderna. Man måste stå mitt i en av de tyska
storstäderna och se sig omkring för att inse
hur ytterst inadekvat denna vokabulär är för
beskrivningen av vad som har inträffat här.
Här behöver man nya ögon att se med och
absolut nya ord för beskrivningen. Något
sådant som detta har aldrig förut inträffat
någonstans. Ord som "bombskadad" säger
ingenting i Köln, Frankfurt, Stuttgart eller
Munchen. Det finns ingen "bombskada" därför
att det skadade har självt försvunnit. Om ett
visst hus eller kvarter uppges vara "intakt" kan
man utgå från att det ser litet värre ut än de
svårast bombade delarna av London eller Ply-
mouth. Vilket betyder att man med åtskilligt
arbete och besvär möjligen skulle kunna ordna
till ett rum eller ett par som kunde ge skydd
mot regnet. För övrigt är rätta ordet "borta" —
i betydelsen spårlöst försvunnet. En gruskulle
kan ha varit huvudbangården, stadshuset,
teatern, museet eller Bruna huset. Omöjligt att säga
vilketdera. Gatornas välkända mönster är
utplånat. Det finns ojämna genomfartsvägar som
grävmaskinerna har skurit upp så att den
militära trafiken kommer fram genom dessa
gigantiska vildmarker, men de är inga gator, de leder
ingenstans utom in och ut. Det går gator där det
förr låg hus, och där det förr gick gator, är det
bara grus. Topografien förlorar sin betydelse.
Namn förlorar sin betydelse. Man kan bläddra
igenom över hundra fotografier från ett halvt
dussin döda tyska städer och ha svårt att
korrekt placera mer än sex eller sju. Resten kan ha
tagits var som helst. Såvida inte en tornspira
syns någonstans.
Tysklands döda städer är dock inte helt och
hållet döda. Det finns fortfarande människor
där, ett avsevärt antal enligt officiella siffror.
Städerna är allesammans döda såtillvida som
de aldrig kan bli återuppbyggda. Men somliga
är mindre döda än andra. Frankfurt är mindre
dött än Stuttgart. München är mera dött än
Ulm. Augsburg verkar alldeles dött. Men när
man står framför Kölnerdomen, inser man att
en stad kan vara ännu dödare än alldeles död.
Men till och med i Köln finns det människor.
Välklädda kvinnor dyker upp från ingenstans
bland grushögarna, i handen har de kassar
med grönsaker, och efter ett tjugutal meter
försvinner de in i gruset igen. Varifrån kommer
de och vart går de? Var har de lyckats få tag
i kålen och rabarbern? Barn leker i gruset som
om de aldrig hade vetat av någon annan
lekplats. Ur det vindsvepta, dammfyllda intet
uppenbarar sig en söt, solbränd ung flicka
i vit, veckad tenniskjol och röd blazer och med
räcket i handen, fläckfri och oklanderlig. Var
580
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
