Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Två lyriker och en reformator
Sture Axelson: Lyktor om aftonen. Bonniers
1945. 3:50.
Lennart Hellsing: Akvarium. Bonniers 1945.
3:25.
Martin S. Allwood: Katedralernas
kyrkogård. Federativ 1945. 5:50.
Jag sitter och skriver i en stuga på landet
och det är åtskilliga mil till min bokhylla i
staden. Jag kan därför inte återuppliva
bekantskapen med Sture Axelsons tidigare
diktsamlingar. Om hans senaste försök, samlingen
"Lyktor om aftonen", betecknar ett framsteg
eller inte, är mig därför tills vidare förborgat.
Han är i sina nya dikter en fin, drömmande
lyriker, som söker fånga de flyktigaste
skuggorna, de subtilaste stämningarna, de
omärkligaste övergångarna i naturen och i själslivet.
För att lyckas därmed har han utrustat sig
med symboler hämtade från drömmen och den
tidiga barndomen, då människan ännu står
i ett mytiskt förhållande till omvärlden. Och
naturligtvis arbetar han med förkärlek med
sinnesanalogier: ett handklavers ton stiger som
en rök, solen sticker röda spjut i ögonen,
mässingsmusiken glimmar i solen och tonerna
droppar på röda rabatter. Med denna teknik
lyckas han inte sällan utmärkt att gestalta
själsliga upplevelser på gränsen mellan dröm och
vaka, mellan liv och död. Diktaren talar ofta
om väntan, om tystnad, om besvikelse. Om det
är livet eller döden som kvinnan väntar på
i "Kommer, kommer inte", vet man inte, men
man grips av den drömlika stämningen och
gläder sig åt de välskötta distika.
Kommer han, kommer han ej i kväll med det
rullande tåget
hit till mitt väntans år, drömmarnas
järnvägsstation?
Ivrigt står hon och spanar vid spärren med handen
om väskan.
Timmarna rusa förbi. Ensam i aftonens djup!
Allt är så stilla och tyst. De lekande barnen är borta.
Ljudlöst silande regn droppar på hår och hud.
Lyktornas fladdrande blommor slå ut i aftonens
gränder. —
Susa för segel och vind snäcka i tystnadens hav!
Det finns många dikter i samlingen av samma
värde. Men alltid är inte stämningen
vidmakthållen så skickligt. I flera naturdikter saknar
man den sammanhållande tonen och lägger
märke till en viss osjälvständighet. De lyriska
drömmerierna rinner ibland ut i sanden eller
sprängs genom att matas med motstridande
element. "Vildvin brann" är ett exempel därpå.
Sture Axelson strävar uppenbarligen efter
förenkling och pregnans. Det förefaller mig som
borde han gå vidare på den vägen. Vad han
nu skapat är av stort värde. Men av allt att
döma borde han nå mycket längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
