Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- September. N:r 7
- Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
allen Gipfeln" som under rubriken
"Fjällhimmel" får avsluta samlingen är värd en extra
applåd.
*
Martin S. Allwood är i besittning av en
av de snabbaste pennorna i landet, men att den
också lånade sig till poesi har hittills varit mig
obekant. Hans debutsamling heter
"Katedralernas kyrkogård" och den innehåller mycket
riktigt triumferande gravsånger över kyrkor,
nationsflaggor, borgerliga fördomar, idealism,
pietet, välgörenhet m. m. Detta är ju
ingenting att skämta med, och vore den radikalism
som Allwood företräder utlagd på prosa skulle
det inte falla mig in att skriva om den i ralj ant
ton. Men Allwood utmanar löjet genom sin
dikts omåttliga bastanthet. Han stoppar sidorna
så fulla med bilder, sentenser, paradoxer och
infall att dikterna kommer att likna julkorvar,
där det inte finns plats för den allra minsta
lyriska svingning eller för en personlig ton.
Förenkling och konstnärlig sammandragning
skriar hans verser ofta efter.
Men detta gäller ej allt i samlingen. Det
finns både kraft och sanning i hans
samhällskritik, när den bara avstår från att plöja med
tio plogar på samma gång. Det må vara att
"Psalm" är rå, men den tar djupt. Det må vara
att samhällsproblemen ibland är groteskt
förenklade, men det är en lika kuslig som sann
bild av modernt liv som tecknas i "Förrädare
mot livet", och dikten "Stångkorv" (var det
därifrån jag fick bilden med julkorven?) är
väl genomförd och fördömt rolig. Allwood
uppträder som botpredikant, men också som
evangelist. Hans evangelium heter: Inre frihet,
trohet mot det levande i det som synes leva.
För att denna frihet skall få utvecklas vill han
putsa fönstren i våra själar och dammsuga
hjärtats golv och väggar så att inte en rest av
fördom, konvention och lögn blir kvar. Det är
ett gott program, men det är som sagt ej alltid
konstnärligt övertygande gestaltat. Ibland
förefaller det mig också som om Allwood på ett
obehagligt sätt sammanblandade inre och yttre
frihet. Hans måttlöshet utmanar löjet. Men
kanske lika ofta gör han ett övertygande och
oroande intryck, så som dikten bör göra det.
Olof Lagercrantz
Finlandssvenska diktare
Joel Rundt: Valda dikter. Söderström & Co.
Helsingfors 1945.
K. G. Palenius: I gryningen. Söderström & Co.
Helsingfors 1944.
Lars M. Boström: Häxbål. Söderström & Co.
Helsingfors 1945.
Joel Rundt är född 1879 i Österbotten och
är ungefär jämnårig med Bertel Gripenberg
och Emil Zilliacus. För rikssvenska läsare torde
han mest vara känd som en utmärkt och
mångsidig översättare av såväl klassisk som modern
finsk lyrik. De valda dikter, som nu utkommit,
är hämtade ur elva diktsamlingar från åren
1912—43.
Att det funnits många anspända år under
denna tidsperiod märker man inte vid
läsningen av denna diktvolym, och den bildar
häri en kontrast till sådana finländska skalders
produktion som Mörnes och Gripenbergs. Joel
Rundt har intet starkt temperament, och han
fyller inte det skådade föremålet med en het
personlig glöd. Hans flesta dikter är
naturmålningar, men de har inte mycket gemensamt
med Mörnes nyländska havsdikter eller
Gripenbergs tavastländska skogslyrik. Ja, även
Tegengren, det österbottniska slättlandets skildrare,
som dock Rundt har mycket gemensamt med,
söker sig in mot naturen med större intensitet
i skådandet och med starkare musikalisk
upplevelse.
Joel Rundt har framför allt ögon, och det är
ett visuellt sinne som byggt upp hans
naturtavlor. I den första diktsamlingen, "Ödemark",
finns en rad sonetter från årets olika tider, som
utmärker sig för medveten tavelkomposition
och ett fint sinne för den konkreta detaljen.
Oftast användes en rent impressionistisk teknik
som i "Novembermorgon":
Se trädens grenar, än av snö ej tryckta,
stå silvervita mot en ljusgrå dimma.
Allt svagare i diset synes glimma
i vägens perspektiv en bortglömd lykta.
604
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0620.html
