Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Stig Ahlgren: Kulturredaktören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STIG AHLGREN
någon lämplig specialist på det område
praktverket (2 delar 160:—•) representerar. Men
tackar redaktören ja till anbudet, finns det
ingen möjlighet att karakterisera honom som
fri gentemot marknaden.
Dylika skumraskaktioner hör till undantagen,
liksom de förläggare är lätt räknade, som svarar
på en obehaglig recension med
totalindragning av samtliga recensionsexemplar. Inte
heller räknar jag svärjande småföretagare, som
avreagerar sitt dåliga morgonhumör på de
stackars annonsackvisitörerna, som några
svårare sabotörer av samarbetet tidning—förlag.
Med dem är det en vinst att inte vara ön
speak-ing terms. Däremot har man hört talas om
tidningar, där annonsgubbarnas grinighet och den
allmänna sporteljakten gör livet surt för
kulturredaktören, om han inte smörjer kråset på
annonsörerna och — med en omtyckt
förläg-gareufemism — placerar rätt bok på rätt
recensent. En tidning i Stockholm, vars kritik är
i hög grad avgörande för en boks öde,
till-lämpar systemet med speciella
best-sellerrecen-senter, vilkas smakpapiller, om de haft några,
strukit med och därför på heder och samvete
kan försäkra att ett medelmåttigt halvfabrikat
fyller högt ställda litterära anspråk. De är i
god tro, dessa bönhasar och stympare av båda
könen, när de sätter in sin tidnings auktoritet
på att dra ner smaknivån. Men på en tidnings
kulturavdelning behöver kanske noga räknat
bara en person vara helt hederlig, och det är
han eller hon som delar ut böckerna.
Recensionen skrivs på sätt och vis i det ögonblick
då recensenten nomineras. Helt skulle det nog
aldrig gå, om inte kulturredaktören fick hålla
en liten stab färglöst snälla, veliga pennor
som genom vagt ansvarslösa bokanmälningar
demonstrerar avdelningens goda vilja att
betrakta detta som detta och se genom fingrarna
med den enklare förströelsen.
Situationen växlar från tidning till tidning.
Partibeteckning är inte avgörande. Fast håll-
ning hos en tidning är tvärtom ofta uttryck
för att den är rik och slipper tigga om
bokannonser. Väl medveten om detta förhållande
skrev Dagens Nyheter i en ledare, vari
resumerades erfarenheter från förra bokåret: "En
recension är inte något slags kvitto på en
annons; om ett förlag är missnöjt med en
recension, så är det värre för förlaget än för
tidningen." Det beror på vilken tidning och
vilket förlag! Ibland tänker man nog: lyckliga
Ny Dag, som i alla fall inga bokannonser får
och därför kan sitta som semesterstinsen och
låta den ena best-sellern efter den andra ånga
förbi utan att behöva svänga med sin röda
flagga. Det känns outhärdligt att inte en massa
likgiltigt gods kan få överhoppas till förmån
för det kvalitativt bästa. Men varje oanmäld
bok föranleder en påringning eller
åtknip-ning av annonserna. Allt ska ut på löpande
bandet och passera allmänhetens ögon, vilket
är dumt att kräva, ty ytterst få hinner med
att läsa vad marginalsignaturerna tycker på
tio rader om böcker som inte är värda fem.
På den punkten erfar den arbetande kritikern
stark ofrihet.
Själva materialet är ohanterligt och pockande.
Ivar Harrie skrev på sin virila
generalstabssvenska i Svensk Bokkalender 1945 att "1944
blev det år då dagspressens apparat för
litteraturkritik bröt samman inför massoffensiven av
bokproduktionen". Det hade varit ärligt av
hans kolleger att ge honom rätt i stället för att
tala’om ett privatsammanbrott för Harrie, vars
järnflit är legendarisk och vars snabbhet är
höjd över kritik.
Allt detta är sagt så många gånger. Om jag
säger det en gång till är det för att få betonat
att de motstånd som inskränker en kritikers
rörelsefrihet inte så ofta som man populärt
inbillar sig mobiliseras utifrån, i form av
personliga påtryckningar eller maktpåbud och Ku Klux
Klanbrev från kotterier och kamarillor, utan
660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
