Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Stig Ahlgren: Kulturredaktören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULTURREDAKTÖREN
står de spänningar mellan tillgång och
efterfrågan, som en kritiker har möjlighet att blanda
sig i och påverka genom den makt en tidning
är. Hans uppgift är att stödja och hjälpa fram
de värden på den andliga marknaden som
tillfälligt försvinner i krutmolnen från
reklamkanonerna men får sin chans när sikten klarnar
igen. Geiger utropar emfatiskt att i detta
vällovliga räddningsarbete kan kritikern påräkna
bistånd från affärsmannen själv. Denne utger
en del bra men svårsålda böcker "av
prestigehänsyn", av Geiger förtydligat som
vinstmaxi-mering på lång sikt. Inte bara kritikern på sin
post som smakråd, utan även varuleverantören
skulle alltså vara angelägen att skapa korrektiv
mot marknadens förytligande tendens.
Nåja, varför förläggaren utger alla sorters
litteratur i samma veva är ingen
hemlighet. Boken är en vara, vars säljkraft inte
kan förhandsbedömas. Skenbara tillfälligheter
kan göra en best-seller. Kunde förläggaren
eller hans privatastrologer förutse bokens öde
— habent sua fata libelli — i
manuskriptläs-ningsögonblicket, skulle många fina böcker,
vilka nu utges med vinstmaximering på lång
sikt för ögonen, bli liggande otryckta.
Omsorgen om kvalitetsböckerna, prestigebehovet,
hindrar aldrig en förläggare att sprida
tonvis med likgiltig översättningslitteratur, där
mirakulöst nog jätteförluster på rena smörjan
bäres med glatt mod, ty fallerar en
spekulationsbok känner sig förläggaren som om han
spelat på rouge et noir, medan svenska
författare av ekelundstypen ger honom hans
silverstänk vid tinningarna (vilket inte i och
för sig behöver vara oklädsamt).
Bokanmälarens uppgift i sammanhanget är klar. Sviker
han den är han en skojare bland skojare och
ofri i ordets trängre mening. Då fäktar han
efter bifall från kapitalet och kan knappast
undgå misstanken att skela efter lukrativa
bisysselsättningar.
Det går ett nät av trådar mellan redaktio-
nerna och förlagen. Fördenskull har man inte
rätt att säga att förläggaren bara behöver
trycka på en knapp eller dra i en tråd för att
få den rätta avsparken på en bok. I
bok-anmälarbranschen liksom i andra yrken har
man att göra med två slags folk: marionetter
och människor. Avsikten, när tjänstvilligheten
slår över i inställsamhet, är nog i allmänhet
inte att omedelbart uppbära belöningar för
iakttaget välförhållande, och ibland kan det
röra sig om rena obetydligheter. På en stor
morgontidning i Stockholm finns en redaktör
som översätter åt ett mindre förlag. Varje gång
han översatt en ny bok står den starkt
lovprisande recensionen införd i hans egen
tidning och signerad av en kollega redan dagen
före exemplaret med benägen anmälan skickats
ut till pressen i övrigt. Man ska vara en
moralisk pedant för att ropa på korruption, men
naturligtvis vore det snyggare med en inte fullt
så enorm påpasslighet.
Förlagen — det är nog en allmän
erfarenhet — tål mer kallt stål än man tror. En
förutsättning för — om uttrycket medges —
självständigt samarbete mellan förlag och
kulturredaktör är att tidningens ekonomiavdelning
inte visar på jordskalv varje gång en annons
halkar den ur händerna. En icke okänd
företeelse är att en kulturmedarbetare förklaras
som omistlig för att han oljar
förlagsförbindelserna. En kärvare umgängeston är att
rekommendera. Redan från början måste man skala
undan vissa despotiska element i
förläggar-världen som närgånget lägger sig i vad
tidningarna skriver och genom reklamcheferna
notificerar den som har ansvaret för böckernas
utdelning till recension, att de önskar den eller
den fackmannen som recensent av sitt
illustrerade praktverk om fjärilarnas sexualliv, annars
uteblir recensionsex. Utpressning är inte ordet,
då det står tidningen fritt att avböja.
Förläggaren vill ju bara ge ett råd i all välmening
för den händelse tidningen inte skulle hitta
659
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
