Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Walter Dickson: Lyrikern och den vanliga verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYRIKERN OCH DEN VANLIGA VERKLIGHETEN
bedömning är det fortfarande. När man diktat
sig så långt bort man kunde, till Sarons nejder
eller Lycksalighetens ö, blev det en ny exotism
att vända ögonen mot den mark där man hörde
hemma. Den hembygdspoesi som blommade
upp i de marker som 80-talsrealismen röjt upp
är ett direkt uttryck för denna
poetiseringspro-cess. Den moderna lyrikens vardagsord blev
fallskärmar i vilka man upplevde tjusningen
av att falla mot marken i stället för att som
tidigare stiga mot höjden. Den moderna
cementen, nitarna och plåtarna har slagit sina
bro-spann från poesiens söndagsland till
måndagslandet, men lika fullt är det inget stabilt
brofäste vid den sociala verkligheten. Det är
fortfarande romantiken i hanteringen av
vardagsglosan och vardagsfrasen som dominerar.
Det formellt stilistiska intresset för de
språkliga valörerna skymmer bort en annan
dimension som ordet också äger. Lyrikerna har
försummat ordet som social realitet. Det är här
de gängse uttrycken, bitarna i vardagslivets
kamp och strävan pockar på en speciell
uppmärksamhet. En socialpsykologisk orientering
är vad den möderne lyrikern i första hand
behöver. Att sätta in det intresset på själva
byggstenen i lyriken, på ordet, och se det i sitt
sociala sammanhang tycks vara den
lämpligaste vägen för lyrikertemperamentet att nå
samhällsfrågorna i deras vidaste utsträckning.
Vardagsordet saknar väl skiftningarna och
nyanserna som gör rättvisa mot det
personliga medvetandets allra sprödaste klanger och
finaste rörelser. Men detta betyder inte att
vardagsordet saknar sin egen lyriska kraft. Man har
trott sig tillföra det en dylik genom att använda
det med chockverkan. Men det finns en annan
poesi än stämningens. Vardagsordet bevarar
inte de flyende stämningarna. Dess egen lyrik är
viljans. Det vill, det syftar, det har ett mål
utanför sig självt i de sociala handlingarnas värld.
Ursprungligen var ordet bara en del av hela
människans beteende, särskildes inte därifrån
som någonting för sig. Vildens hotfulla gest
och vredgade utrop var ett. Ordet skars aldrig
bort från handlingslivet i övrigt. Den primitiva
människan kunde inte säga att en man på en
dag dödade tjugu tigrar, därför att det var en
praktisk omöjlighet att en man kunde utföra
detta på en enda dag. Det ligger i detta
primitiva förhållande mellan ord och handling en
sorts ursprunglig sannfärdighet. Kulturens
utveckling medförde bland annat att ordet skildes
från handlingen. Dikten och lögnen föddes
väl ungefär samtidigt. Konsten i
kulthand-lingarna var ännu inte konst i den mening vi
fattar ordet. Danserna och skådespelen ingick
i den religiösa riten, uppfördes inte främst för
sin skönhets skull, utan uppfattades som ett
praktiskt led i människornas förhållande till
gudarna och de döda. Det är väl först med
skepparhistorierna, i stil med Odyssén, som
den "ljugande" dikten födes. Från
socialpsykologisk synpunkt sett är det en genomgripande
förändring som sker när människan vågar sig
på att säga att en man på en dag dödade tjugu
tigrar. Då har fantasien lättat ankar och hissat
sina egna segel. Diktens hela ocean ligger
öppen. Dikt i modern mening är visserligen
inte lögn och fantasi på det sättet, men det vi
kallar stämningar och fina nyanser i våra
upplevelser har i stor utsträckning tillkommit som
en följd av ordets frigörelse från handlingslivet.
Det så frigjorda ordet kastade tillbaka hela sin
fabulerande rikedom i människosinnet och gav
henne ett instrument till att förnimma nya
skiftningar i tillvaron.
Spetsen i denna omvandlingsprocess utgör
dikten, och i synnerhet lyriken, som alltså från
denna synpunkt sett betecknar höjdpunkten av
ordets frikoppling från handlingslivet.
I motsats till detta exklusivt frigjorda ord
bevarar vardagsordet något av det
ursprungliga språkets kontakt med människans
praktiska beteende. Den poesi detta det praktiska
livets ord äger är enkelhetens och kraftens. Att
663
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
