Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Dorothy Canfield Fisher: Brev från Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOROTHY CANFIELD FISHER
straffad för sin grymhets synder därför att hon
har en outtömlig förmåga att verka sympatisk.
Om människor lär känna henne alltför väl,
behöver hon endast uppsöka en ny publik för
att spela sin roll på nytt.
Kring sådana kvinnor, kalla, invändigt banala,
förföriskt angenäma i sitt sätt. har Änne Parrish
byggt upp flera välskrivna, dramatiska
romaner av utmärkt kvalitet. Men i "Poor Child"
får temat på ett intensivt, skrämmande sätt
karaktären av sträng tragedi, ty här är det
hjälplösa offret för kvinnans charm en liten
pojke i den kritiska, mottagliga åldern över
tolv och under femton år. Han är föräldralös,
ensam i världen och ett rov för inre ångest över
en hemsk, blodig tragedi inom familjen som
ägde rum i hans egen åsyn. Nedtyngd och
förkrossad under detta slag, alltför tungt för hans
barnakrafter, är han stadd i tyst, blint, desperat
sökande efter den trygghet som moderlig kärlek
ger, efter vanliga, hyggliga mänskliga
kontakter som han helt kan lita på -— hans enda
räddning undan tragisk känslobankrutt. För
läsarens blick ter han sig som en späd
trädgren som har slitits loss av en orkan men ännu
lever och med det späda lövverkets och
stammens alla krafter kämpar för att nå upp till
livet och solskenet.
Hans längtan efter att leva trampas
vårdslöst i smutsen av den förtjusande kvinnans
vackra fötter. Hon tar upp det olyckliga barnet
i familjen som sällskap åt sin egen son, och
genom sin. livslånga vana att fascinera med
vackra ord (som hon inte menar, inte ens
minns) och löften om vänliga handlingar (som
genast försvinner ur hennes medvetande) väcker
hon som i förbigående pojkens lidelsefulla
längtan efter att bli föremål för moderlighet.
Hon vinkar först med löften om ömhet och
vänder honom sedan ryggen, hänsynslöst
upptagen av sina egna affärer.
Det är en mörk och i verklig mening tragisk
historia. En människosjäl (äntligen uppfattar
en riktig författare ett barn som en
människosjäl) är i dödlig fara. Det är någonting
eliza-bethanskt över den nakna fasan i barnets
situation, hjälplös som han är i det ondas våld.
Läsaren ryggar tillbaka inför lidandet och
fulheten i det öde som hotar pojken, men liksom
i all god skönlitteratur fascineras han dock
av författarens berättarkonst. När pojken till
slut genom en plötslig, oväntad vändning når
fram till moralisk trygghet och en möjlighet
att växa upp till en sund i stället för till en
avskyvärt snedvriden människa, finns det väl
ingen läsare med hjärta i bröstet som inte
känner det banka hårt av lättnad.
William Maxwell betraktas som en av
Amerikas mest begåvade, känsliga och
originella yngre författare. Ända från hans första
arbeten (han har ännu inte skrivit så mycket)
har barndomen varit hans speciella ämnessfär.
Han skildrar barn med både poetisk förståelse
och ärlig realism och alltid utan minsta spår av
den sockrade sentimentalitet som man så ofta
träffar på hos författare som försöker skriva
om ungdom. Hans senaste roman har titeln
"The Folded Leaf". Den är mera komplicerad,
subtilare, mindre dramatisk i sitt psykologiska
mönster än "Poor Child". Den är inte mindre
gripande, men avgjort mindre spännande. Två
pojkar i den tidiga ynglingaåldern som bor
nära varandra i Chicago, går i samma läroverk
och är goda vänner står i berättelsens centrum.
(Det är bäst att påpeka från början att det
nötta ämnet homosexualitet inte ingår i deras
tillgivenhet för varandra. Maxwells realistiska
undvikande av detta tema, en ganska utsliten
litterär konvention i våra dagar, är ett
av-bokens originellaste och ärligaste drag.)
Den ene av pojkarna har en präktig fysik,
är skicklig gymnast och har ett tilltalande yttre.
Men han är psykologiskt beroende av den
starkare personligheten hos vännen, en blek, mager
bokvurm till pojke med en fin, skarpslipad
intelligens som överträffar den bredaxlade vän-
672
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
