Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Oktober. N:r 8
- Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
förtjänster och har otvivelaktigt tillkommit
utan nämnvärd litterär påverkan. Men de
talrika personerna är alltför stereotypt och ytligt
återgivna och reportaget för litet konstnärligt
för att man skall kunna uppskatta "Restaurant
Intim" som skönlitteratur.
*
Detta gäller även Märta Westbladhs
yrkesskildring "Kolla, fröken! ...". Den behandlar
kontorslivets utveckling under mellankrigstiden,
raskt och ledigt och med roande och rörande
glimtar ur kontorsflickans arbete och ensliga
privatliv, men utan förmåga att meddela
väsentligheter. Hjältinnan blir bara en typ, men
skildringen av kontorets avigsidor är å andra sidan
för lös och vag för att ha någon allmängiltig
slagkraft. "Kolla, fröken!..." har blivit ett
långt kåseri med behjärtansvärd tendens.
Åke Runnquist
Men ändå frihet. . .
Franz Kafka: Den sanningssökande hunden
och Förvandlingen. Översättning av
Caleb J. Andersson och Karl
Vennberg. Forum 1945.
5:50.
Det har suttit hårt åt att få Kafka presenterad
på svenska, trots att hans inflytande utomlands
för närvarande tycks enormt. I höst har det
emellertid skett, bland annat i en vacker volym
i liten oktav på Forums förlag, innehållande
två kortare prosaberättelser: "Den
sanningssökande hunden och Förvandlingen". Kanske
är det rätta tidpunkten i en något trögt
reagerande församling. I fråga om de valda styckenas
lämplighet kan man ställa sig tveksam inför
"Förvandlingen". Berättelsen bör helt säkert
fattas som självbiografisk. Med enastående
magisk illusion och åskådlighet uttrycker den
diktarens ohyggliga upplevelse av mäktiga
skaparkrafters förtvining i en miljö vars språk
han själv förstår men som däremot inte förstår
hans. Det är visserligen en av Kafkas mest
kända och mest lättillgängliga saker, men enligt
undertecknads mening finns det knappast
någonting i diktarens produktion som har en
starkare patologisk anstrykning än berättelsen
om hur Gregor Samsa förvandlas till skalbagge
och omkommer av svält och vanvård i sitt
föräldrahem. Å andra sidan, det torde vara svårt
att uppbringa en stor diktare, vars verk inte
innehåller ett element av något skakande och
motbjudande, och att övervinna rysningar är
kanske inte det sämsta medlet att härda sin
ande. Den som vill fortsätta längre in i
Kafka-världen får för övrigt vänja sig vid kalla
gravfläktar.
En lämpligare introduktion till den väsentliga
Kafka-problematiken ger däremot "Den
sanningssökande hunden". Man kan inte tänka sig
mer orealistiska teman mer realistiskt
utformade. Den metafysiska undran inför livets
gåt-lika förvirring och den lika svindlande aningen
att någonstans måste en tillvaro av större
skönhet, ordning och djup existera — sådana
uråldriga och allmänmänskliga erfarenheter, sådana
dunkla grundupplevelser, fasthåller Kafka med
sin sega energi och översätter till en värld av
drömklar åskådlighet, där grubbel och lidelse,
bekymmer och okuvlighet utgör några av
klangerna, en värld som på en gång kallt stöter
bort och djupt lockar genom sin glans, sin
intellektuella passionerthet och sin stränga
rytmik. Vi rör oss inte heller i denna berättelse
i människornas värld utan i hundarnas.
Hundarna som kännetecknas dels av sin djupa
trånad efter den goda, varma samvaron, dels av
en våldsam lust till isolerande självhävdelse
i de mest kuriösa sysselsättningar. Hjälten är
en hund, icke särskilt olik andra hundar i fråga
om utseende och levnadsvanor, men avvikande
i själva väsendet genom ett oerhört
forskningsbegär. Sina forskningar inriktar han på
hundarnas näringsfråga: Varifrån tar jorden sin
föda? Lösningen finner han inte och drar
därav den slutsatsen att han någon gång under
sitt sökande måste ha begått ett fel, "ty om jag
inte hade begått det och trots det genom ett
långt livs redliga arbete inte nått det som jag
ville, så skulle det vara bevisat att det som jag
eftersträvade var omöjligt, och därav skulle
fullständig hopplöshet följa". Hundsläktet i sin
helhet bär en liknande börda, även om de flesta
lyckas bortse från räknestyckets lilla fel. Enligt
Kafka stod nämligen forna tider närmare rätta
6 blm 1945 viii
705
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0721.html
