Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
överraskande yttranden. Steget från fysik till
metafysik är säkert ingen djärv passage —
frestelsen att ta ställning till de uråldriga
problemen om tillvarons väsen ligger nära då man
utnyttjar redskap för kunskapen om
yttervärlden som ger våra ögon och vårt förstånd en
förut oanad synvidd. Detta desto hellre då
filosoferna i vår tid i stort sett dragit sitt intresse
från dylika problem. Jeans gör eleganta
översikter av filosofiens historia liksom av den
moderna naturvetenskapens utveckling. Det är
läsvärda partier i hans arbete för den som vill
tillägna sig en lättfattlig om än föga djup
bildning.
Jeans’ bok är inte ny och hans framställning
har stött på motstånd från filosofiskt håll. Den
kvinnliga filosofiprofessorn Lizzie Susan
Stebb-ing utsätter Jeans och andra filosofiska
naturvetare för kritik i sitt arbete "Philosophy and
the Physicists". Och även för en läsare som
följt med den senare svenska filosofiska
litteraturen förefaller Jeans’ framställning av
viljefri-hetsproblemet föga aktuellt. Enligt översättaren
ställs detta problem "i ny och överraskande
belysning med åberopande av atomfysikens
och kvantmekanikens senaste rön". Man har
kommit till den överraskande situationen att
naturvetenskapsmännen — enkannerligen
atom-forskarna — som förut bekämpat den
filosofiska indeterminismen plötsligt blivit dess
ivriga försvarare. Jeans hävdar att
determinismen är ett förgånget stadium i idéhistorien.
Hans bok mynnar ut i en ljus tro: "Den gamla
fysiken visade oss ett universum, som mera
liknade ett fängelse än en bostad. Den nya fysiken
visar oss ett universum som ser ut som om det
kunde bli en lämplig vistelseort för fria män
och inte blott ett tillhåll för vilda djur — ett
hem där det åtminstone kan bli möjligt för oss
att leda händelserna efter våra önskningar och
leva ett liv av ansträngande möda, som krönes
av resultat."
Hur motiverar nu Jeans detta i och för sig
självfallna betraktelsesätt? Det sker — kort
sagt — genom osäkerhetsprincipen, som
framförts av nobelpristagarna Bohr och Heisenberg.
Gunnar Oxenstierna har i sitt lilla arbete om
viljans frihet framfört tvivel på att denna skulle
vara av betydelse för det filosofiska
viljefri-hetsproblemet. Heisenberg har sagt att
elektronernas läge och hastighet inte samtidigt kan
bestämmas exakt. Under dessa fölhållanden är
det omöjligt att fastställa naturlagar och att
förutsäga hur en partikel kommer att bete sig
under vissa förhållanden. Kausallagen har inte
giltighet, menar atomfysikerna, och därmed
menar man att viljans frihet är påvisad.
Oxenstierna framhåller mot detta resonemang att
kunskapen om elektronernas läge är en sak och
deras verkliga läge en annan. Vidare uttalar sig
atomfysikernas antagande om den fysikaliska
friheten, inte om viljans frihet. "Skall den
fysikaliska friheten verkligen ha någon
betydelse-för viljefrihetsproblemet, så måste man säga,
att viljan helt enkelt är dessa elektroner i deras
obestämda uppförande. Detta är nu ... ingen
fysikalisk erfarenhet utan en filosofisk teori
— och därtill en dålig sådan." Oxenstierna har
även en del andra invändningar, till vilken den
intresserade hänvisas.
Jeans’ bok är medryckande skriven och han
försöker göra vår tids schamaner —
atomfysikerna — mindre dunkla för envar. Säkert
kommer boken att uppmärksammas i den hausse,
atomforskningen genom sina krigiska insatser
skapat åt sig. Man önskar emellertid att själva
de synoptiska visionerna av vår tillvaro inte
uppfattas som specifikt filosofiska problem utan
som vår tids naturvetenskapliga metafysik —
svårverifierbara spekulationer, som lätt kan
missuppfattas som tillvarons nyckel och de
vises sten. Teddy Brunius
Mannen, kvinnan och
språket
Axel Lindqvist: Mannen,kvinnan och språket.
Fritzes 1945. 7: 50.
Den samling studier, som professorn i tyska
i Göteborg Axel Lindqvist har utgett under
titeln "Mannen, kvinnan och språket", vänder
sig även eller till och med särskilt till
språkligt intresserade utanför fackmännens krets.
Lindqvist har velat stimulera icke-fackmännens
intresse för språkfrågor, och hans bok synes
ha goda förutsättningar att nå detta verkligen
behjärtansvärda syfte.
Flera av de studier, som ingår i samlingen,
har ägnats åt språkfrågor, för vilka
icke-fack-männen borde intressera sig lika mycket som
fackmännen. Jag tänker på konsten att översätta
och språkvården. Åtminstone den senare angår
712
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
