Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Henry Olsson: Fru Lenngrens anonymitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRY OLSSON
pietisten Dippel färgad åskådning om Gud som
den oföränderliga kärleken, och Gjörwell
berättar att han ofta vandrade de sju milen ned
till huvudstaden för att där söka uppbyggelse
i trosfrändernas krets. Där fick han också
ekonomiskt bistånd då brödbekymren blev alltför
skriande och det t. o. m. måste göras
sammani-skott för att förse honom med en röck. En
kyrkohistoriker har anmärkt att det vilar en
nästan urkristen stämning över denna
brödra-krets, som troget delade såväl yttre bekymmer
som inre trosglädje, och i dess anda handlade
Malmstedt också då han i sitt hus upptog och
underhöll allehanda folk, både anhöriga och
oskylda.
Men medaljen hade sin frånsida. På
1750-talet var det ännu en farlig sak att avvika från
den rena evangeliska läran, och Malmstedt
ställdes 1753 under åtal för sitt herrnhutiska
kätteri. Han avstängdes under två och ett halvt
år från docenturen, under vilken tid han helt
var hänvisad till trosbrödernas underhåll, och
utsattes också under de följande åren för
trakasserier. Malmstedt, som var en svårfjällad
fisk, lät sig visserligen inte skrämma. Men
under Anna Maria Lenngrens första uppväxtår
var fadern alltså av de akademiska
myndigheterna direkt utpekad som en farlig
villolärare, som studenterna på allt sätt borde
undfly och sky. Den varsamhet och känslighet för
opinionsomdömen som utmärker dottern bör
rimligtvis ses i detta sammanhang. Men en
ännu ömtåligare sak var att hon häftigt kom
att reagera mot vissa av faderns husliga
arrangemang, framför allt hans urkristna
hemordning. I ett senare brev till en systerdotter
skriver hon härom (16 oktober 1797): "För
övrigt tillstår jag att jag så högst ogärna går
in i discours med min far om hans
hemordningar och smältan av kärngar och ungar att
jag nästan aldrig frågar därom. Ty jag kommer
i kallsvett bara vid åtankan av allt det onda
som min salig mor och syster båda lidit av
sådant elände. — — — Guds makt och all
möjlig egen åhåga har dragit mig lyckligt ifrån
det brusande havet där hemma. Jag ber
innerligen Gud hjälpa dem som nu äro stadde i
stormen, och kunde jag göra något mer än
detta, vore jag ej nu så orolig." Den upprörda
tonen beror på att de kaotiska
hemförhållandena vid denna tid nått en kritisk punkt.
Modern var död och den sjuttioettårige fadern
hade fått ett barn med en tjänsteflicka, som
han nu tycktes vilja gifta sig med, ett både
"olyckligt och för honom själv och oss
van-hederligt steg", som fru Lenngren kallar det.
Det är väl mycket rimligt att fru Lenngrens
utpräglade strävan till social oklanderlighet har
berott på denna oreda i hemmet. Ordningen
i hennes eget hem var så skrupulös att den
nästan verkar ängsligt pedantisk. En dam som
i sin ungdom vistats i hennes hus yttrar enligt
Warburg: "Varje möbel var så väl torkad och
gniden, att den tindrade, ej ett dammkorn
skulle man kunna se på någon bordskiva och
aldrig glömmer jag hur inbjudande hennes
tebord tog sig ut, vältorkat och blankt som det
var och anordnat med små koppar." Hennes
linneskåp lär enligt traditionen ha tecknats av
Leopold i några rader i "Eglé och Annett":
"nu damaster, nu dräll, här lakan och där
dukar / till finhet och fason i tusenfaldig smak".
Den husliga idyllen kom ju på modet just
genom fru Lenngren. Men i det Lenngrenska
hemmet kunde det också gå verkligt storståtligt
till. Hennes ungdomsvän titulärlandshövdingen
H. C. Schmiterlöw har i ett otryckt brev till
sin maka under riksdagen 1810 redogjort för
veckans sällskapsliv på följande sätt: "I
onsdags åt jag middag hos H. Exc. Gr. Carl Adam
Wachtmeister, den mest frugala och respectabla
repas jag nånsin hos någon stor magnat
beskådat. Vi hade 4 allvarsama rätter mat, inga
carotter, 1 bout. rött vin och en piga som
passade opp. Vi sutto 6 vid ett litet runt bord.
Torsdagen spisade jag hos General Horn, fre-
744
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
