Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Artur Lundkvist: Amerikansk litteraturanalys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AMERIKANSK LITTERATURANALYS
Dos Passos förde "den förlorade
generationen" in i trettiotalets sociala roman, han
förvandlade det tragiska jaget till det moderna
samhällets lika tragiska vi. Högt medveten
socialist har han ständigt förblivit vaken för
den fara samhället innebär för den enskilde
och talat lidelsefullt för rättvisa åt individen.
Sacco-Vanzetti-affären blev utgångspunkten för
hans uppfattning av de polära motsättningarna
i Amerika, de två nationerna inom nationen.
Denna uppfattning utgör nyckeln till hans stora
roman "U. S. A.", en studie i modern
samhälls-historia, av social kamp och väldiga massor,
en historia om nederlag, färgad av Veblens
pessimism, med individens trotsiga
oavhängighetssträvan som enda ljuspunkt. Genom sin
insikt i den ödesdigra konflikten mellan
samhället och den enskilde stod han över
trettiotalets nya naturalister. Samhällskrisen som så
plötsligt satte in 1929 medförde ju en våg av
våldsam naturalism i litteraturen, samtidigt
som många författare anslöt sig till
kommunistiska partiet, gav upp det individuella ansvaret
och ställde konsten till klasskampens
förfogande. Men dessa nya naturalister bedrog sig
själva genom att ta sin önskan att skriva
våldsamt om våldsamma ämnen för en kritik av
samhället. Längst nådde Farrell tack vare sitt
rent monumentala självförtroende: skrivande
i kallt hat och moralisk upprördhet tog han
hämnd på sin uppväxtmiljö, med en sorts
beklämmande storslagenhet som resultat.
Trettiotalet innebar litterärt en polarisering
i brutal social ytrealism och raffinerad privat
sensibilitet. Steinbeck företrädde ett mellanläge
och kom därigenom att motsvara ett behov.
Han uppfattade den moderna sociala kampen
som en tragikomedi av animala instinkter, med
medkänsla och förståelse för vad
människodjuret kan lida och uthärda. Men han förblev
ofullgången, hans människor var på väg att bli
mänskliga men lyckades aldrig bli det. Han är
alltjämt bara en lovande elev, hans värld är
primitiv med tillsats av en smula
förslagenhet. Den privata sensibilitetens företrädare har
främst varit Faulkner, Wolfe och Miller. Jagets
vånda i samhället har hos dem tagit sig
uttryck i en plågad, självupptagen romantik, i en
uppdämd vitalitet som utlöst sig i retorik. De
har företrätt genomsnittsmänniskan i hennes
nutida förnedring, i hennes förvirrade
ensamhet mitt i ett omstörtningarnas samhälle, men
samtidigt har de skilt sig från henne genom
intensiteten i sin upplevelse. Ett slags
undergångens specialister har deras betydelse legat
i den energi med vilken de episkt gestaltat
upplösningen och förnedringen. Våldsamheten hos
Faulkner ser Kazin mindre som uttryck för en
samhällskritik än för en känslighet i krig med
sig själv. Ohjälpligt kluven i sin inställning
har han bara kunnat svara med fantasiens
raseri, en febervision verkligare än
verkligheten men likväl utan riktig anknytning till
något. En letargi, en ruvande fatalistisk
förtvivlan förenar sig hos honom med en sällsynt
fantasiens vitalitet och har gjort hans diktning
till ett storslaget misslyckande.
Polariseringen under trettiotalet var allra
märkbarast inom kritiken, som dominerades
av de båda motsatta lägren marxister och
formalister. I båda fallen var det fråga om
ensidiga fanatiker: marxisterna underkastade helt
litteraturen sin sociala doktrin, formalisterna
underordnade allting sin estetik. Bland de förra
var Hicks den ambitiösaste, hans bok "The
Great Tradition" var ett grundligt försök att
studera litteraturen i dess förhållande till
samhället, men hans begåvning räckte inte till för
den oerhört krävande uppgiften. Marxismen
verkade som alkohol på hans intelligens, säger
Kazin, och han hamnade i en monumental
naivitet. Moraliskt ivrande och otillfredsställd,
en radikalismens lille Kalvin, framlade han
sina modellritningar till revolutionära
mästerverk samtidigt som han lät de existerande
författarna stupa mekaniskt för sin marxistiska
761
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
