Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- November. N:r 9
- Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
diktarna, särskilt då Elsa Grave och Erik
Gamby. Helmer Grundström däremot är enkel
och lättgenomskådad. Han vittnar också han
om ensamhetens tryck, men den ensamhet han
upplevt hänger främst samman med Lapplands
ödsliga vidder och med ödemarksfolkets
inåtvända grubbel. Hans nya diktsamling "I
torpar-skogen" utgör en direkt fortsättning på
samlingen "Från myr och mo" från 1943. På det
stycke Norrland som han inmutat är han
suverän. Han har dock inte gjort några nyvinningar
sedan sist. Möjligen har formen blivit stramare
och tonen något mera kärv. Fortfarande har
han svårt att släppa till sig själv, men man
kan därför inte säga, att han ser på det fattiga,
grå livet i lappbyarna utifrån. Man förnimmer
hur starkt han är bunden till naturen och
människorna där uppe. Hur han älskar och hatar
dem med samma dova glöd! Han är en lyriker
som vore värd större uppmärksamhet än som
hittills kommit honom till del. Kunde han
övervinna en viss monotoni och glanslöshet i sitt
föredrag och glömde han helt och hållet av att
det fanns en rytmiker som hette Fröding, skulle
han säkerligen nå till det stora genombrott,
som hans begåvning synes berättiga honom till.
*
Elsa Grave har avgjort gått framåt sedan
debuten för två år sedan. Det riktiga lyckokast,
som man väntar av henne, har hon ännu ej
fått upp. Mycket är bara vacker lek med
färgrika symboler. Men om lyrisk utvaldhet vittnar
nästan varje rad hon skriver, och i den nya
samlingen "Som en flygande skalbagge" finns
det mycket vackra saker, till exempel "Den
svarta fågeln", "Havet är så djupt",
"Grodorna", "Ökensång" och avdelningen
"Balettsvit". Den roliga och argsinta dikten "Den
avskyvärda madonnan" bör heller inte
glömmas. Tillsammans med Anna Greta Wide är
Elsa Grave den mest löftesrika bland våra unga
kvinnliga lyriker. Vid sidan av henne och
Helmer Grundström ter sig månadens tre
debutanter relativt ofullgångna, ehuru ingen av
dem är ointressant.
Nun Ekelöf skriver en mjuk, fri vers. Hon
har ett fint sinne för den konkreta detaljen och
är inte främmande för ett surrealistiskt
bildval. Det bästa i hennes samling "Sånger till
lättjan" är avdelningen "Ung flicka", en ganska
betagande dikt om barnets uppvaknande till
kvinna, om de första skygga drömmarna om
gemenskap av ett nytt slag. Någonting som
är besläktat med Edith Södergran finns det
i denna diktcykel, men Nun Ekelöf är för att
vara debutant annars märkvärdigt självständig.
I sina monologer lyckas hon enligt min mening
dåligt, men i de dikter som givit samlingen
namn bevisar hon sig vara en fin och äkta
lyriker. Särskilt är "Tattarkvinna" och "Å, den
goda lättjan" beundransvärda, kvinnligt
ro-fyllda utan att vara blekt idylliska. Hur dyrköpt
idyllen är visar sådana dikter som "Ängest".
Nun Ekelöf har vad Erik Gamby i hög
grad saknar: lyrisk ton och lyrisk fantasi.
Gamby är torr som halm, och hans diktsamling
"Årsgång" bjuder inte många oaser för den
törstande. Men vad som brister honom i sång
kompenserar han med skarpa analyser och
skickligt sammanställda situationsbilder, ofta
med aktuell social spets. Han kastar knivar mer
än han spelar, men hans knivar träffar ofta
målet och naglar fast i väggen någon fördom,
någon ingrodd dumhet. Inte minst intresserar
Gamby genom sitt ovanliga och delvis starkt
originella ämnesval. Han tycks ha en stor
livserfarenhet och inte minst dikterna med motiv
från Svensk-Amerika läser man gärna, även
om man irriteras en smula av de klanger från
Edgar Lee Masters som här låter höra sig.
Cykeln "Digerdöd" bör också nämnas.
Teddy Brunius slutligen, känd bland annat
för sina essayer om modern engelsk lyrik, har
varit djärv nog att publicera något som
förefaller att vara en serie snabbt nedkastade
dagboksanteckningar på vers från en sommar med
en älskad kvinna nere på Skånes sydkust. De
flesta av hans dikter gör ett tillfälligt och
semesterartat intryck, och formen är ofta mer
än tillåtligt knagglig. Inte heller kan man
från-känna honom en ganska stark konventionalism.
Men det finns trots detta en hel del av det
omedelbaras charm över boken. Den doftar
friskt och lyckligt av sommar och ung kärlek.
Som ett preludium må "Kort tid av lycka" gå
an. Mer är ej att säga om den.
Olof Lagercrantz
784
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0800.html
