Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- November. N:r 9
- Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sång” är full av biblisk symbolik. En något
avvikande typ är futuristen-flygaren Kamenskij,
Iovsjungare av en fantastisk framtidsidyll, ett
kosmiskt lyckotillstånd.
Trettiotalet blev för Ryssland en konstnärlig
nedgångsperiod, lika märkbar inom litteraturen
som inom bildkonst och film. Den socialistiska
realismen, de mer eller mindre statsbeställda
reportageromanerna blev dominerande.
Lindqvists dikturval vittnar om en liknande tendens
inom lyriken. Det är beredskapsvers, hyllningar
till fosterlandet, till Lenin och Stalin, till
verkstaden och kasernen, till Röda armén och till
den ryska historiens krigiska hjältar. Dessa
dikter är gärna balladartat berättande, med
enkel fabel och sedelärande moral: lyrisk
söndagsskola för folkets breda massa. Kjesjun
diktar om ”Svarten”, den kloka hästen som
ingriper i ett gränsintermezzo, och Braun om
rovfågeln som kommer till korta mot
flygplanet. Kupala har en from lovsång till den
store ledaren, som tackas för jordens
fruktbarhet och folkens lycka. Brovka och Sitkovskij
vänder sig i var sin dikt från 1939 till
Vitrysslands folk och agiterar mot Polen.
Dolmatovskij har en dikt om hjältarna i en brinnande
stridsvagn som
i glödhett pansar
med sista krafter och en mejsel skar
de helga orden Fosterland och Stalin
med hand som redan svedd av elden var.
Redan 1935 var den sedan som krigspoet
ryktbare Simonoff i verksamhet som militär
beredskapsdiktare: han hälsar i Ryssland den
sjättedel av världen som inte åldras och som bevarar
sina ”enkla marschers hela kläm”. Vid sidan
om dessa nynationalistiska poem förekommer
dock även mera spontant folkliga saker, gärna
i trohjärtad oljetrycksstil, som Semjonovskijs
”En poet” med dess okonstlade genrebild av
skönhetsdyrkan mitt i fattigdomen. Man finner
också en försenad romantiker som Bagritskij,
som efter att i en stormig bataljscen ha
förvandlat slagskeppet Potjomkin till pansarjätten
Friheten ger sig hän åt ett esteteri som
”Kreolskan” med dess vällustigt utmålade lyxrekvisita.
Det är denna inkonsekventa brokighet, denna
svårbemästrade rikedom på olikheter som
kanske är det mest löftesrika och stimulerande
både hos Sovjetryssland och dess lyrik.
Artur Lundkvist
Livsillusionen
Sigfrid Siwertz: Förtroenden. Bonniers 1945.
9:50.
Nyligen visade en litteraturhistoriker, hur
en stor svensk skald medvetet arbetat på
fullbordandet av en pompöst stiliserad dikt: myten
Heidenstam. Vad en stor fantasiens martyr här
utförde är ingen unik företeelse: alla arbetar
vi, med- eller omedvetet, på myten om oss
själva, arbetar på den bild som vi innerst
önskar att omgivningen ska göra av vårt jag.
Ibsen benämnde i sin omutliga moralism sådant
för livslögnen. Sigfrid Siwertz vill i sin nya
bok, ”Förtroenden”, hellre kalla det för
livsillusionen. Den är en kokong spunnen av både
sanningens och lögnens trådar.
Berättaren i boken, doktor Perneman, får
motta många förtroenden, alla avgivna under
mer eller mindre ivriga försäkringar att här
framlägges sanningen och intet annat än
sanningen; men det visar sig att kärnan i dessa
förtroenden inte överensstämmer med den
objektiva sanningen utan är en produkt av en
hemlig önskan hos vederbörande att framstå
i en viss, i allmänhet tilltalande eller heroisk
dager. Men då doktor Perneman upptäcker
klyftan mellan sanning och myt — och denna
rämna kan avslöja sig i ett för ivrigt tonfall,
i en för övertygad gest, i den överdrivna glöd
varmed förtroendet ges — så bereder denna
upptäckt honom ingen chock: han vet som den
livserfarne man han är, att illusionen har ”ett
subjektivt sanningsinslag”. Han erkänner, att
”för en högre logik är illusionens
nödvändighet och outrotlighet måhända ändå ett slags
sanningskriterium”.
Det är sex fall av mytbildning som
demonstreras i Siwertz’ bok, sex novellistiskt avrundade
episoder drar förbi. Berättelserna är lagda i en
stockholmsläkares mun: doktorn visar sig vara
en mycket driven berättare, inte bara fylld av
ett sextioårigt livs människokunskap utan också
besittande en märklig förmåga att med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0802.html
