Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
kunnat fylla denna lucka, och det är därför
mycket välkommet att Piet Bakkers båda böcker
om Råttan, det lilla holländska problembarnet,
ha blivit översatta till svenska. Första delen,
vilken kom ut i fjol under titeln "Frans",
handlar om det komplex av händelser som förde
Råttan fram till något som kallades modermord
men som till nio tiondelar var rena olycksfallet.
Andra delen, som har kommit ut i år, heter
"Frans växer upp" och handlar om allt det som
hände efteråt, om hur Råttan får yttre
svårigheter att kämpa med, vilka nödtorftigt kunna
avhjälpas av en vänlig omgivning, och om hur
han får inre svårigheter, vilka äro nära att
bryta ned honom, och inför vilka de som älska
honom mest stå skräckslagna och vanmäktiga.
De båda böckerna om Råttan äro skrivna med
värme och sunt förnuft, och de stå lika långt
borta från det verklighetsfrämmande daltet som
från den verklighetsfrämmande kallklokheten.
Bokens "jag", den unge magister Bruis, äger
hela vidsyntheten hos en, som vet att han
ingenting vet, som har stått hjälplös inför ett skadat
barns själsliga lidanden, och som har känt den
kväljande fasan för att en liten
människovarelse, all omsorg och all psykologisk list till
trots, inte skall kunna hindras från att
definitivt och för hela livet dra sig in i en sfär av
frysande ensamhet. Piet Bakker inskärper att
ett barn aldrig får bli ett "fall", att det alltid
måste få förbli en levande varelse som man
håller av. Och han inskärper vidare att hjärtats
intuition då det gäller barnuppfostran är av
vida större betydelse än alla teorier. Böckerna
om Frans äro ägnade att eliminera
tvärsäkerheten hos människor som ha läst en bok om
barnpsykologi och som sedan anse sig ha rätt
att tala sakkunnigt om mindervärdeskomplex
o. dyl. De äro dessutom mycket roande och
innehålla en rad både lustiga och fina
barnporträtt. Att slutet har blivit litet väl mycket
i den gammaldags moralberättelsens stil, och
att de vuxna personerna ofta äro mindre
levande stör endast i ringa grad i dessa böcker,
vilkas syfte inte i främsta rummet är det
konstnärliga. Elisabeth Tykesson
David Pilgrim: För hans majestät.
Översättning av Karin Granstedt. Norstedts
1945. 11:50.
Författarfirman David Pilgrim har gjort en
perfekt historisk förströelseroman om Karl II :s
av England bastard, James de la Cloche från
Jersey. Miljön både på barndomsön, i Versailles
och i London, där romanens tre huvudavsnitt
spelar, är ypperligt antydd med betecknande
smådrag, och personerna har vad man kallar
liv både i rörelser och repliker. Karl II liknar
inte i någon högre grad van Dycks porträtt,
men bilden är kanske historiskt och
psykologiskt sannare, ty på författarnas djupgående
personhistoriska kunskaper kan man inte ta
miste. Därom vittnar bland mycket annat
skildringen av Moliére, ett av de intressantaste
porträtten i boken. Läsarens krav på spänning och
romantik är rikt tillgodosedda i
stormskildringar, dueller, slagsmål och naturligtvis
kärleksintriger, allt beskrivet i kultiverad ton och
väl översatt av Karin Granstedt. Fortsättning
är tydligen att vänta. Thure Nyman
Georg Dahl: Sedan kommo spanjorerna.
Fahlcrantz & Gumælius 1945. 11:—.
"Sedan kommo spanjorerna" är en ypperlig
historisk äventyrsroman för den mognare
ungdomen. Författaren lär vara malmöbo och ha
tillbragt flera år i Sydamerika. Där har han
tydligen inte bara begagnat ögonen väl utan
också satt sig in i landets — det gäller här
närmast Colombia — historia och de
ursprungliga invånarnas forna kultur. Kring den unge
furstesonen Neme som hjälte har författaren
byggt upp sin skildring av den inre splittring
och rivalitet, som utgjorde en av
förutsättningarna för spanjorernas lätta erövringståg
under Quesada. Framställningen präglas av ett
humanitetsideal och ett frihetspatos, som är
helt up to date utan att därför verka märkbart
anakronistiskt. Författaren har
gestaltningsförmåga och en stil som kan nå uttrycksfullhet
i återgivandet av en bild på näthinnan och som
smidigt sluter sig kring en tanke eller antyder
en arkaisering utan att arkaisera.
Thure Nyman
Hannes Bernson: Systrarna i Nådendals
kloster. Bonniers 1945. 15:—.
Hannes Bernson måste vara en lärd man och
inte så ung, fastän hans tidigare produktion är
okänd för anmälaren. Hans roman om
systrarna i Nådendals kloster är en produkt av
mycken kunnighet, flit och icke ringa förmåga
att leva sig in i en förgången tids tankevärld
810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
