Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Holger Ahlenius: Torgny Segerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLGER AHLENIUS
under abessinska kriget. De ekonomiska syftena
bakom axelmakternas stöd åt den spanska
nationalismen voro för honom ingen
hemlighet, och under münchenkrisen 1938 framhävde
han med all önskvärd tydlighet, att Englands
och Frankrikes undfallande hållning dikterades
därav, att storfinansen i London och Paris var
vettskrämd för kommunismen och därför inte
frågade det bittersta efter Europas eller ett litet
lands öden, bara det egna guldet räddades.
Denna klarsyn och sin totala ohåga att i en
samvetsfråga taga hänsyn till penningpåsarnas
intressen fick han i rikaste mått umgälla i form
av affärsvärldens hat; de stora annonsfirmorna
försökte täppa till munnen på honom med
samma påtryckningsmedel som deras brittiska
kollegor begagnat mot den engelska pressen
under münchenkrisen. Till allt sådant hade han
ett enda svar: "det är ej rådligt att handla emot
sitt samvete". Som Kierkegaards lärjunge i
anda och sanning, med samma religiösa
tros-glöd och lidelse som han gick han ut i en strid,
som var det enskilda samvetets mot en mäktig
massrörelse, vilken tillika utgjorde ett dödligt
hot mot vårt eget land och likväl hade fullt
med öppna eller förstuckna medlöpare
innanför gränserna, inte minst i form av den
gränslösa trögheten att fatta dess verkliga innebörd.
Han vägrade att taga hänsyn till förebragta
opportunitetsskäl — "den högsta normen för
hans handlande är i det ögonblicket hans
personliga uppfattning av vad rätten kräver" —
och han kom sålunda åter i obotlig
motsatsställning, inte bara till socialdemokratien utan
till hela den välsinnade och uppskrämda
parlamentariska juntan kring vår nådiga
samlingsregering. Långa tider kunde det se ut, som om
han ensam företrädde Hans Majestäts
opposition, som ingen demokrati i världen kan
undvara, om den inte skall upphöra att fungera.
Utrikespolitiken har helt naturligt fått
dominera i det urval av Segerstedts cirka
femtusen artiklar från hitlerismens era som hans
medarbetare nu ställt samman i en ståtlig
volym och som anknyter direkt till de två
föregående artikelsamlingarna, "Händelser och
människor" (1926) och "Ur spalterna" (1933).
Likt så många andra hyggliga svenskar hade
han fångats av illusionen om versaillesfreden
hårdhet och hade under hela tjugotalet
förfäktat tesen, att behandlingen av Tyskland
skulle leda till desperation; vid den famösa
sammanstötningen med Göring kunde han
därför med full rätt förklara: "Att förstå
uppkomsten av det ursinne, som i
nationalsocialismen funnit sitt politiska uttryck, gör icke
yttringarna av sagda ursinne mera tilltalande."
Redan 4 maj 1933 ställde han kort och gott
den riktiga diagnosen: "Nationalsocialismen är
ett uppror mot kulturen." En tid efter
30-juni-morden liknade han de nazistiska ledarnas
porträttalbum vid ett förbrytarlexikon, en annan
gång framhöll han de psykopatiska dragen,
och han återvände ständigt till, att den nya
regimen i Tyskland skulle störta världen i ett
nytt krig. Numera är allt sådant självfallna
ting, men hur många voro den gången på det
klara med nazismens kriminella och
psykopatiska karaktär och krigiska avsikter?
Från det nya krigets första stund var
Segerstedt bergfast övertygad om var den slutliga
segern skulle hamna i en världskamp, som
ytterst gällde frihetens, sanningens och rättens
existens, och intet förmådde rubba honom ur
den tron. När enstaka regeringsmedlemmar inte
skämdes för att proklamera Sveriges
likgiltighet för utgången, hävdade han med kraft den
självfallna sanningen, att hela vår tillvaro som
fri och självständig nation hängde på de stora
demokratiernas seger. Den 9 april 1940,
ödesdagen i Nordens nyare historia, siade han
om den stundande islossningen i människornas
värld, och hans glansperiod som publicist
sammanfaller med fimbulvintern mellan 9 april
och Rysslands inträde i kriget. I högre grad
och med starkare trosglöd än någon annan
852
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
