Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
En sten gick rasslande utför
väggarnas branta stup,
den föll som ett rop, en varning
"brunnen är kall och djup".
Runtom väntade kvällen
andlöst och utan sans
när ansiktet bröt sig genom
de förtunnade ringarnas dans.
Stilla vilade kroppen
i det daggvåta gräset sträckt
och blåste mot spegelbilden
sin levande andedräkt.
Det är troligt att Gabriela Mistral — se hennes
dikt "Att dricka" — stått fadder till denna dikt.
Brunnen är belägen i svensk natur och flickan
som böjer sig ned över den speglande
vattenytan har haft ögon, öra och hjärta med sig. Det
är tonfall och rytm som har sydamerikanskt
— och gullbergskt — ursprung. Men alla dikter
är mer eller mindre släkt med varandra, och
alla lyriker lever på arv. Det är förvaltningen
det kommer an på. Ingeborg Erixson är en fin
och sensibel poet, och det finns i hennes
samling "Tjällossning" flera dikter av samma klass
som den citerade, till exempel
"Morgonstämning" och "Kvinnan sover". Den vattenklara
formen är en vila för ögat, och man har
anledning att gratulera författarinnan till en god
start.
I "Ny lyrik 1945" har Johannes Edfelt
placerat Åke Nilsson främst, och det är motiverat
av hans dikters kvalitet. Visserligen är hans
lyrik starkt opersonlig, som unga människor
ofta brukar vara, och den ger ytterst osäkra
ledtrådar in mot hans karaktär. Han arbetar
i litet format med lätta, ej sällan graciösa
skisser. Han har beröringspunkter med Lars
Englund, och som denne har han säkert läst
kinesisk poesi med behållning. Han penslar ut
detaljerna med känslig hand och fångar
flyktiga stämningar. Som ett prov på hans konst
kan "Sommar" citeras:
Sus under träden.
Tennisbollen föll i gräset
och gruset knastrade för barnets sko.
På bänken föllo skrumpna bruna blomblad,
som drevs bort igen
av suset under träden.
Åke Nilssons kamrater i "Ny lyrik 1945" är
formellt och motiviskt osäkrare, men ingen
av dem saknar lyrisk begåvning.
Lars-Hen-rik Ulvenstams intensiva kärleksdikt "Brinner
osläckligt", Jöran Wiblings fantasifulla feber-
dikt, Eva Waldemarssons "Brev" och "Den
första sagan", Knut Larssons sommardruckna
dikt "Sången" och Thomas Funcks "Modern"
är alla vackra och minnesvärda dikter. För den
mörkaste tonen fylld av smärta och resignation
svarar jöran WlBLlNG. Han angriper häftigt
beredskapspoesien och de ordets hjältar som
nöjer sig med att bekämpa ondskan med
pennan i hand. Men detta tidsenliga poetiska motiv
får han knappast ut något nytt av. Däremot är
hans dikt om gamen på Hindu berg både sann
och originell. Gamen är en symbol för
maktviljan, som blir sin herre övermäktig och
snart ej längre lyder hans befallningar. — Eva
Waldemarsson umgås på ett ömsint och
förtroligt sätt med naturen. Hon har som så många
andra kvinnliga lyriker förstått att bevara något
av barnets omedelbarhet i sina reaktioner. Hon
hör stillheten spinna som en dåsig katt kring
hallonlanden, och hon ser jäktet lägga sig
och vila en sommardag under rabarberbladen.
För kärleken och ångesten finner hon äkta
uttryck. — Thomas Funcks dikt "Viken" är
storslaget upplagd och väver ganska vackert
samman natur och sägen, men borde nog ha
koncentrerats. — Lars-Henrik Ulvenstam besitter
en fruktbar lyrisk fantasi, som han kanske
ännu ej fullt behärskar. — Knut Larssons
största tillgång är en mjuk och melodisk ton,
men det synes mig som borde han i framtiden
söka gardera sig mot det alltför avrundade och
släta.
"Ny lyrik 1945" bär spår av en sovrande
hand. Unga författare har behov att bli
omhändertagna, och personlig omvårdnad hinner
förlagen numera endast skänka sina främsta
diktare. Walter Dickson behövde haft ett
handfast smakråd vid sin sida då han
sammanställde sin samling "Störst är kärleken". Nu
har han fått tillåtelse att breda ut sig på nära
tvåhundra sidor. Det är minst hundrafemtio
sidor för mycket. Hans ambition har varit att
skildra den äktenskapliga kärleken, och han
har tydligen egna lyckliga erfarenheter att
stödja sig på. Man finner i hans samling vackra
anslag, och man kan sympatisera med hans
strävan att dra det vardagliga och triviala inom
poesiens sfär. Man kan stanna inför en dikt
som "Födsel" och konstatera att den är äkta och
originell. Men boken som helhet gör ett
otillfredsställande intryck. Den rymmer mera av
råmaterial än av verklig dikt. Versen är van-
874
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
