Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ler. Ett par av de livligast tecknade typerna
i "Eldvakt" höra till denna mellanklass, och
det är Malcolm Hank, son till brukspatron
Olsenius och en av hans pigor, som Irja
Bro-wallius följer genom kärleksaffärer i både
pig-och mamsellklassen, och vars väg upp till
för-valtarskapet och rangen som folkplågare utgör
bokens röda tråd.
Irja Browallius synes inte ha varit i humör
att ge några själsskildringar då hon skrev
denna sin sista bok. Det finns i den kyla,
distans, virtuositet, det finns skarpblick för det
tarvliga och skarpa formuleringar, men i ingen
av sina figurer har författarinnan gjutit in en
enda droppe av eget lidande eller egen lycka,
de äro inte kött av hennes kött, inte sekundära
personligheter som ha snörts av från hennes
egen primära personlighet och gått ut i världen
för att leva sitt eget liv. Det finns inga dolda
djup hos människorna i "Eldvakt", inga
eruptionshärdar som hos personerna i Irja
Browallius’ första böcker. Hos folket dominerar
resignationen och hos "herra" den kalla
simpelheten. Man mår gott i den timliga välfärd som
förnedringen kan föra med sig, man nöjer sig
med ett reducerat liv. Och man blir hård. Men
några tragedier blir det inte. Därför blir det
egentligen mest bakgrunden som fängslar i
"Eldvakt". Bakgrunden och tekniken. Irja
Browallius kan fakta, vilket den kan konstatera
som vill jämföra hennes bok med den som
Fröding hade läst när han skrev "Den gamla
goda tiden", Gustaf Schröders "En
bruksbokhållares minnen". Och hon kan tekniken, även
om all den tekniska skickligheten i längden blir
mattsam. Hon använder till övermått det mycket
verkningsfulla knepet att låta människor och
ting framträda inom en liten och begränsad
ljuskrets och mot en bakgrund av mörker. Och
de dofter som på varannan och var fjärde sida
fresta läsarens luktfantasi äro tröttande. Men
som helhet har boken blivit mycket målerisk
och innehåller genrebilder av stor visuell
skärpa och ljuseffekter av verklig skönhet.
Irja Browallius har med sina tidigare böcker
vunnit kritiken (i stort sett). Med denna
kommer hon säkerligen att mera än förut vinna
publiken (i stort sett). Det finns mindre av
tyngd i den än i det hon förut har skrivit. Och
mera av underhållning. Den är lättläst, men den
företer vissa trötthetssymtom.
Elisabeth Tykesson
Krigsproblem i historisk kostym
Sivar Arnér: Knekt och klerk. Bonniers 1945.
10:—.
Genom sina båda föregående böcker,
novellsamlingen "Skon som krigaren bar" och
romanen "Plånbok borttappad", har Sivar Arnér
redan hunnit bli en förgrundsfigur bland våra
unga prosatörer. Det är hans allvar,
självständighet och konstnärliga talang som säkrat
honom denna position. Han skriver om
väsentliga problem på ett engagerat sätt.
Hans nya roman, "Knekt och klerk", handlar
liksom den föregående om striden mellan makt
och rätt, men är förlagd till en medeltida scen.
Den historiska berättelsen ligger i många
avseenden väl till för Arnér. Han har
fantasistyrka, han har kunskap om det förgångna och
han har det sinne för tradition och det stänk
av romantik som gör att han verkligen har nöje
av att försätta sig till längesedan förflutna
tider, men han flyr inte till historien för att
söka skydd undan samtidens konflikter. Det
finns heller ingenting av pastisch i hans roman
och den tyngs inte av någon konstnärligt död
lärdom.
Givetvis har Arnér lärt av Strindberg och
Heidenstam. Dialogen har mycket av den
lakoniska slagkraften hos den strindbergska
replikväxlingen, scenerierna mycket av den
dekorativa avståndsverkan och det en smula
arabesk-artade artisteri som Heidenstam på ett
besynnerligt sätt lyckades smälta ihop till en enhet.
Men naturligtvis är det framför allt Strindberg
som har lärt Arnér att röra sig ledigt i
historiska kostymer, att i kåpor och harnesk föra
5 blm 1945 x
881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
