Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
målens doft, tycker sig ha palperat deras
ytor, upplevat deras färger. Hans människor
—• i regel bönder i Rhone-dalen — står
framför läsaren som Bror Hjorths spelman eller
bondflickor: i halvrelief, färglysande,
primitiva, vresigt skurna i trä. Ramuz har icke stigit
ned till bondens ståndpunkt, säger hans
kritiker Denis de Rougemont, han har höjt sig till
denna ståndpunkt. Han kritiserar skolan,
tidningarna, det fina språket, slentrianen,
förkonstlingen. Han berättar, att han först efter
femton år kunde göra klart för sig själv, att
de som poetiska besjungna fåglarna
egentligen uteslutande är störande. Hur låter deras
berömda kvitter: jo, "un bruit de vitres cassées,
de grincements pareils à ceux d’un clou sur un
caillou, un mélange de toux sèches ou rauques
et de coups de pioche ou de marteau". Lika
obehagliga finner han de romantiska
glaciä-rerna; alperna är för honom — liksom för
bönderna — "le mauvais pays".
"Adam och Eva", ypperligt översatt av
mästaren Hultenberg, skildrar, hur en ung
bonde förlorar sin hustru, som en dag överger
honom. En vän ber honom läsa om Adam och
Eva i bibeln; där finner han det eviga dramat
fastlagt: paradiset är förlorat, människorna är
dömda till olycka. Men när han efter en
övergående förbindelse med en annan kvinna satt
sitt hus och sin trädgård i stånd, kommer
hustrun tillbaka, och en natt tycks spådomen
ha kommit på skam. Men endast för att snart
besannas: hustrun lämnar honom igen och nu
definitivt.
Denna enkla historia är berättad i stor stil,
i ett enkelt episkt flöde, påminnande om Selma
Lagerlöfs bondeskildringar men utan hennes
romantisering och optimism, närmare den
hårda, doftande marken. Ytterligare ett tiotal
av Ramuz’ böcker borde den svenska
publiken, som gott orkar med Jeremias Gotthelfs
luntor, kunna smälta. Sven Stolpe
Fåfäng flykt
Lillian Smith: Sällsam frukt. Översättning av
Erik Lindegren. Bonniers 1945.
11:—.
Tragedien växer ju mer synfältet begränsas,
den långt drivna koncentrationen heter den
procedur genom vilken ett oöverblickbart
världsdrama kristalliseras ut till en stingande
personlig skräckupplevelse. Denna försvarsattityd
mot det alltför grymma som människan
begåvats med förklarar väl bland annat varför
den nazistiska propagandan på sin tid och på
sina håll lyckades så relativt bra med att låta
en strikt genomförd hundraprocentig terrorism
uppvägas av enstaka amerikanska lynchningar.
Kanske förklarar den också att bland de böcker
som på något sätt kommit oss mest vid under
det senaste året är det inte mindre än tre
som mynnar ut i gemena, för åskådaren
ohyggligt kväljande, pöbelmord: Faulkners "Ljus
i augusti", Van Tilburg Clarks "Möte vid
Ox-oket" och Lillian Smiths "Sällsam frukt". Är
det inte så att verkligheten bakom de
oändliga dödslistorna och maratonrapporterna från
skräckens år konkretiserats och blivit fullt
fattbar först i en gestalt som Faulkners Christmas,
kastrerad av den perversa viljemaskinen Percy
Grimm, eller Van Tilburg Clarks tre förmenta
hästtjuvar, hängda under ett rus av barbarisk
rättfärdighet, eller Lillian Smiths klumpiga,
god-hjärtade negerpojke Henry, bränd för brottet
att vara av svart hudfärg i den dödligt
inflammerade sydstatsstaden Maxwell. De tre
amerikanska författarna har varit medier genom
vilka den geografiskt lyckligt lottade europeiska
människan fått kraft att tränga in i sin egen
verklighet samtidigt som de med sällsam
intensitet meddelat kunskap om frånstötande sidor av
den amerikanska verkligheten.
Liksom "Ljus i augusti" är Lillian Smiths
oavsiktliga allegori en roman om flykten från
rasen, de unga negrernas tappra men
utsiktslösa försök att springa undan en trehundraårig
skugga, dödsdömt redan från början därför att
det är flygsand på löparbanan. Christmas var
främling i alla världar, därför att
sammansättningen av hans blod inte kvalificerade honom
till inträde någonstans. Syskonen Anderson i
"Sällsam frukt" är " riktiga" negrer, även om
yngstasyster Nonnie skiftar i vitt, men de har
fått sina instinkter förlamade genom en
collegebildning som fjärmar dem från både negrer
och vita. Från negrerna därför att okunnighet
6 blm 1945 x
897
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
