Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
till barn är visserligen halvt djurisk, men i
deras förhållande till varandra låter författaren
en flik av ett mer komplicerat själsliv skymta,
som annars inte kommer till synes genom hans
trollskärva.
Rosendahls förmåga som naturskildrare har
man redan tidigare fått bevittna. Här befäster
han sin position och utökar också stilen med
nya effekter, bondska brutalt suggestiva tonfall,
som tagit smak av berättelsen i övrigt.
"Men solen stod föga mer än en famn över
Finnhöjda: dagen var snart färdig att rakas ut
som ett glödstekt bröd ur en ugn."
"Några molndösar i sydväst liknade
blod-frusna inälvor, som stjälpts ut ur buken på ett
ofantligt slaktdjur." Töre Zetterholm
Ingegerd Stadener: Triangeldrama. Roman.
Wahlström & Widstrand 1945.
9:50.
Ingegerd Stadeners debutbok röjde
omisskännligt en spirande talang; hennes senare
romaner ha snarast vittnat om vanskött eller
bortslarvad talang. En konstnärlig gnista kräver
ju minst lika mycken omvårdnad som känsliga
små barn under de spädaste och ömtåligaste
levnadsåren, om den inte skall tyna och
förtvina. Och just detta problem med barnen,
yrkeskvinnans barn, står i centrum i Ingegerd
Stadeners senaste roman, som närmast utgör
en fortsättning på "Kvalitet" och i varje fall
har samma huvudperson som den; här får man
alltså veta, hur det har gått med den duktiga,
livsdugliga linnehandlerskan Brita Marbäck,
bryggmästare Bengtssons dotter, och hennes
älskade Henrik, teologen med konstnärssjälen.
Det har gått illa, illa, därför att den goda
viljan, modet och anspråkslösheten förmå så
oändligt lite i en vrång och ondskefull värld,
därtill full av finanskrascher, eldsvådor och
andra olyckor. På grund av tvingande arbete
för brödfödan har Brita inte tillräckligt kunnat
taga sig an deras överkänsliga lilla flicka,
och med rätt eller orätt känner hon sig
medskyldig till barnets död. Denna skuldkänsla
och behovet av botgöring driva henme att
påtaga sig försörjningen av systern och hennes
barnskara,som familjefadern-konstnärsslarvern
undandragit sig, att ständigt stegra kraven på
såg själv och att till sist bryta samman under de
hopade kravens övermäktiga börda. Det finns
både skälvande känsla, smärtfylld upplevelse
och godtagbar psykologi i själva grundmotivet,
men författarinnan har inte givit sig tid med
att tillbörligt individualisera fallet; de olika
variationer på rn ödr a ångestens eviga tema som
hon samtidigt framför äro alltför flyktigt
skisserade; språket är ovårdat och den
konstnärliga genomarbetningen och avslipningen
försummad. Varför så bråttom? När man som
hon har något att säga får man allra minst
förtaga dess verkan genom att vanvårda
formen. Ingegerd Stadener vet också något
väsentligt om ondskan, om de destruktionsdrifter som
finnas nedlagda inom ett skrämmande stort
antal bland oss alla, och hon har i det
sammanhanget kloka, riktiga ord att säga om olika
reaktioner inför Buchenwald-filmerna. Det är
skada, att saker av vikt ha bäddats in i det
svallande dödkött, som den lösa och pratsamma
fiktionen utgör; de vore värda ett bättre öde
än att aldrig nå sin destination.
Holger Ahlenius
Howard Fast: Tom Paine. Översättning av
Nils Jacobsson. Gebers 1945.
11:50.
Thomas Paine, det klassiska, halvt
bortglömda namnet i revolutionshistoriens och
revolutionsfilosofiens annaler liksom
komprimerar hela upplysningstidevarvets dynamik i
sin gestalt. Den olärde engelske
korsettmaka-rens häpnadsväckande karriär som
politisk-filo-sofisk skriftställare utlöstes inte av någon
platonisk lidelse för tidsströmningarna utan av ett
hårt yttre tryck. Den grymma personliga
konfrontationen med de lägsta samhällsdjupen i
Georg III:s England var den mäktiga drivkraft
som dikterade hans aktiva deltagande i
egenskap av något slags moralisk styrkegivare i
kampen för Nordamerikas befrielse från
England. Hans skriftställarskap framsprang ur den
revolutionära nödvändigheten, "Sunt förnuft"
och "Kris"-pamfletterraa var i första hand
politiska stridsskrifter till eggelse och styrkedryck,
men författarens omutliga sanningslidelse gav
hans formuleringar kraft att överleva tiden.
Paine var en kronisk revolutionär som fann sig
överflödig, när revolutionen börjat stabiliseras
och inträdde i det stadium som för honom
måste te sig som en idealrealisation. Hans
omutlighet i detta avseende förde honom under
hans senare verksamhet som revolutionsman
i konflikt med de franska revolutionsmyndig-
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
