Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Knut Jaensson: Återblick på Harry Martinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT JAENSSON
ÅTERBLICK
PÅ HARRY MARTINSON
Det var tydligt att författaren till
"Spökskepp" var ett lyriskt löfte och det var också
tydligt att han kom med erfarenheter från
andra världar än de för svenska poeter vanliga.
Han kom från sjön och hälften av dikterna
vittnade i rytmer som än påminde om Kipling,
än om Dan Andersson, än om Burnß om ett
ungdomsliv tillbragt på havet. Men vid sidan
av samlingens mera yrkesbetonade avsnitt fanns
ett allmännare, fyllt av grubbel och längtan,
som fallet brukar vara i nästan alla
diktsamlingar. I denna allmänna del hittade man
strofer som denna:
Jag fikar ej efter de höga
och lycksälla himlarnas land,
jag vill bo i ett barnaöga,
jag vill bo i en vilddjurstand.
Eller som den här:
Jag längtar till ädlare strider
och hoppas med kärlekens lag.
Jag drömmer om renare tider,
om sanningens stora dag.
Eller den här:
Lyssna till ådran,
källornas ådra,
källornas ådra i livets mitt!
Allt vad ur tonande djup du hör,
allt vad du hör, är ditt.
Skalden drömmer om "ett pilgrimståg, som
följde en stjärnas sken; det drog genom nätter
av mödor och köld att finna de vises sten", och
han frågar sig: "Varför skakar du alltid ditt
huvud mot rummets oändlighet?"
De citerade raderna avslöjar ju ett
spekulativt sinne och en ungdomlig idealitet, men de
är allmänt hållna och föga originella. Fanns
det någon anledning att ta dem på allvar?
Det är inte lätt att vara lyhörd. Det yttre
uppfattar vi nog och till och med på en ny och
frappant form vågar vi tro, om vi är djärvt
anlagda, men med sinnet för den inre äktheten
kan det inte sällan vara sämre beställt. Det som
i "Spökskepp" var allra mest martinsonskt
skulle visa sig vara just det vaga och allmänna,
hans strävan mot "källornas ådra", hans dröm
"om renare tider" och hans önskan att "bo i ett
barnaöga" och "i en vilddjurstand".
Liksom på ett oändligt måfå
har björkskogen skjutit ut sina gröna uddar i
den tysta mossen,
så börjar en dikt i "Nomad" och "liksom på
ett oändligt måfå" skjuter också dikterna fram
sina rader över det breda oktavformatets vita
sidor.
Det finns ingenting som dessa dikters
landskap liknar mindre än en park, ingenting som
dessa lyriska musikstycken påminner mindre
om än en fast uppbyggd sonat. Dikterna kan
få formen av en kort strof ur naturens psalm
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
