Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Gunhild Bergh: Brev från Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN ITALIEN
by i Basilicata, och härifrån har han hämtat
miljön till sin bok. Titeln, som för andra än
syditalienare ter sig förbryllande, kan närmast
översättas med "Gudsförgätna". Värnlösa och
bortglömda t. o. m. av gudomliga makter te
sig de fattiga byborna i Gagliano, och Levi tar
sig an deras problem med en kärlek, som är
fullt syditaliensk, parad med en klarsyn och
en mild ironi, som betingas av hans torinesiska
ursprung. När man med saknad lägger boken
ifrån sig är man intimt bekant med byggnader
och invånare, landskapets färger och linjer,
hettan över den dammiga vita piazzan, den
unkna fukten i kyrkan, lukten av olj a och svett,
ljudet av klapprande åsnehovar, brygden av
besvärjelser och tecken, som egentligen spelar
större roll än prästens lära. Levi benådades
före deportationstidens utgång, och han har
än så länge ej kunnat uppfylla sitt löfte att
vända tillbaka en dag, men han har i stället
fört sina läsare till Gagliano, och därför måste
var och en av dem vara honom mycket tacksam.
En tidigare föga uppmärksammad
romanförfattare, Persio Nesti, är upphovsman till
"Byarna brinna", vilken förläggaren med
stolthet kallar Italiens första krigsroman. Boken,
som skildrar partisanstrider i Jugoslavien och
fångenskap i ett tyskt koncentrationsläger, har
stora förtjänster, men kan knappast mäta sig
med de ofta oändligt skakande intryck,
hem-vända krigsfångar publicerat i romerska
tidskrifter som Cosmopolita och Domenico och
vilka ännu ej hunnit ges ut i bokform.
Kanske kommer man också att så småningom
samla och publicera de dikter, som italienska
soldater sjöngo på Balkan och i Nordafrika.
Fascismens tidningar brukade icke utan
grämelse konstatera att kriget för Italiens
vidkommande var poesi- och sånglöst. "Man sjöng
jämt under förra världskriget, men nu sjunger
ingen", upprepades det, och en och annan
optimist föreslog utlysning av tävlingar om de
bästa soldatdikterna. I själva verket skrevos
utomordentliga dikter, framför allt under den
vinter, då illa utrustade italienska soldater frösö
och svulto i Albanien, men dessa dikter kunde
alls inte publiceras under fascisttiden. En av
dem börjar: "Är du hungrig, så titta på
stjär-norna..." Frän bitterhet, hopplös resignation
och ironi, som bränner som eld, präglar dessa
korta, dystra skrin ur plågade sinnen. De rymma
originell och stor poesi.
Vad den officiella dikten beträffar är det
uppenbart att den under fascismen liksom under
tidigare perioder av förtryck i Italien ivrigt
omhuldade "poesia ermetica" nu är ett avslutat
kapitel’. Ett par skalder ha gjort försök att visa
att de lämnat sina elfenbenstorn, bl. a. den
begåvade Eugenio Montale med dikter som
"Den 25 juli 1943", "Den 11 september 1943",
"Den 11 augusti 1944", men det är ännu för
tidigt att avgöra om de äro svalor, som på
allvar bebåda ny sommar.
I fråga om det italienska dramat tvingas
man likaledes att tills vidare sätta frågetecken.
Silone har som sagt gjort ett försök på
området, och ett par dramer väntas av Enrico
Terracini, varjämte det glunkas om att Alvar o
skulle ha återvänt till sin tidiga ungdoms
intresse för teater — men detta är tills vidare allt.
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
