Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
eller att som Sainte-Beuve förkläda sitt hat och
sina rancuner till upphöjda domslut — det är
både ohederligt och förrädiskt. Men det är
knappast förvånande hos den, som exempelvis
några år under 1840-talet anonymt
medarbetade i en schweizisk tidskrift med pariskrönikor,
fulla av gement skvaller och förtal, medan han
under utsatt namn skrev något helt annat i
franska tidningar — han ville ju inte äventyra
sitt inval i Akademien! Men denna brist på
karaktär hade alldeles uppenbart sin
motsvarighet i hållningslösheten på det teoretiska
området. Tigerstedt har uppbådat hela sin lärdom
för att ge en resonerande katalog över alla de
åskådningar och teorem Sainte-Beuve
genomlöpt utan att varaktigt dröja eller slutgiltigt
stanna vid någon. Att härvidlag tala om
"tänkaren" Sainte-Beuve är bestämt lite för
högtidligt; någon verklig originalitet ägde ju aldrig
denne eklektiker, och varken en permanent
vacklan eller en allmän skepsis förtjäna
inordnas under den rubriken. Åsiktstrohet kan
förvisso drivas för långt, kan bli ett symtom
på rena inskränktheten, men frånvaron av en
egen linje, en så långt driven ombytlighet som
Sainte-Beuves vittnar snarast om väderflöjelns
filosofi och inger som sådan inte förtroende.
Som en kommentar kan man läsa den dystra
och förkrossande självbekännelsen: "jag är
oförmögen att älska och att tro".–-
Dessa små funderingar om en kritikers
storhet och elände befinna sig bland det myckna
som kunnat dragas ut ur E. N. Tigerstedts
monografi över Sainte-Beuve. Vill man sedan
lära känna mästaren i hans egna skrifter, så
har samme forskare alltså under titeln
"Kritiker och porträtt" samlat ett antal av dennes
mest representativa essayer. Båda böckerna äro
försedda med en notapparat, som vittnar om
Tigerstedts vidsträckta beläsenhet och stora
förtrogenhet med ämnet och dessutom utgör
en förträfflig vägledning för dem som önska
fördjupa sina kunskaper om denna centrala,
alltjämt omstridda gestalt i den franska
litteraturens historia. För specialisten såväl som
för lekmannen utgöra böckerna en nyttig och
intresseväckande läsning; de stimulera till ett
studium av den litterära republikens
parlamentarism, vilket bevarat hela sin eggande
aktualitet. Holger Ahlenius
Promenad med hjältar
Helen af Enehjelm : Vandring med favoriter,
Medéns 1945. 12:50.
"No coward soul is mine", skrev en gång
Emily Brontë, och det är knappast någon slump
att samtliga de författare som Helen af
Enehjelm skrivit om i sin "Vandring med
favoriter" skulle ha kunnat göra dessa ord till sina.
Katherine Mansfield, Jane Austen, Emily Brontë
och Emily Dickinson, Poe och Sterwlhal
tillhöra alla, var och en på sitt sätt ett slags de
tappres legion. Helen af Enehjehn säger själv
att hon framträder mindre såsom kritiker än
såsom bokälskare, men egentligen är det varken
såsom kritiker eller såsom bokälskare denna
kultiverade och älskvärda tavastländska
herrgårdsfru främst skriver, utan det är såsom
älskare av en livsstil i vilken böcker, musik och
konstsaker ingå som lika naturliga ingredienser
som tvål, vatten och välskötta hårborstar.
Hennes bok är ett uttryck för en art av tapperhet
som mitt i en fortskridande materiell
utarmning och förstörelse söker sitt stöd i ett
bevarande av den inre standarden och i tanken på
att det finns värden som aldrig kunna nås av
bomber.
Den som skriver om författare kan göra detta
på många olika sätt. Ett av dessa sätt är det
som Jules Lemaitre rekommenderade när han
sade att de stora klassikerna för oss leva i sina
verk och att vi ha gjort nog när vi ha
analyserat dessa verk. Detta är det aristokratiska
sättet, och det är i grunden också det mest
avslöjande sättet. Ett annat sätt är det populära
sättet, och det är detta Helen af Enehjelm valt.
Det har blivit en rad både lustiga och
pittoreska snapshots ur det förflutna, Jane Austen
i morgonmössa och Poe i ångest för vad hans
tant skall säga om hans spräckta damasker.
Men författarna ha nästan drunknat bland allt
det biografiska, de ha inte kunnat riktigt hävda
sig bland alla de lärda Poeforskare,
Brontë-forskare och Stendhalforskare, som Helen af
Enehjelm samvetsgrant bådat upp, och som
föra en livlig debatt över celebriteternas döda
stoft. Utan att vara helt kompilatorisk är
"Vandring med favoriter" ändå på ingen punkt helt
självständig. Mest synes osjälvständigheten
bero på en charmerande brist på
människokännedom som låter ordet geni täcka litet av
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
