Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
eller hysteri har Nexö ingenting till övers, inte
ens den vetgirighet som han i sina "Minnen"
anser vara diktarens främsta utrustning: "Att
dikta är: Att inte veta någonting med
säkerhet — och att vilja veta allt!" Men den
aforismen är en mild diktardröm och tillämpas inte
i en social kamproman. Det är inte för inte
som Nexö avskyr Dostojevskij, så som endast
specialisten på utvärtes sjukdomar kan avsky
specialisten på invärtes d:o. Däremot skulle
han kanske hysa en viss förståelse för Viktor
Rydbergs anakoret:
Att glädjas, då syskon lida,
att jubla in i koren av millioners jämmer —
loda helvetets djup, om du det kan;
djupet av denna synd lodar du icke.
"Mörten Röde" är skriven under sådana
förhållanden att man möjligen skulle kunna
betrakta den som en kommunistisk
beredskapsroman, och författaren vet alltså allt med
säkerhet. Den är skriven av en gammal härdad och
lejonhjärtad arbetarledare, som har ridit ut
många stormar, dess sociala tro är av det slaget
som kan försätta berg, men den ger ändå en
nyanserad bild av åtminstone sin hjältes hårda
kamp att komma till klarhet — vilket han gör
när Lenin genomför sin revolution. "Mörten
Röde" rymmer lika mycket hat som kärlek, lika
mycket hårdhet som ömhet, lika mycket
misstro som tro. Den är ett ganska perfekt exempel
på dogmatisk "social realism", men någon av
Andersen Nexös bästa böcker är det inte.
Erik Lindegren
Urmyten
Knut Tallqvist: Gilgames-eposet. Gebers 1945.
5:—.
Denna lilla volym, som
innehållsförteckningen medräknad omfattar endast 128 sidor,
torde i själva verket vara fjolårets i förhållande
till sidantalet näringsrikaste. På bokhyllan har
den sin givna plats allra överst till vänster, före
"Främmande religionsurkunder" och annat av
samma slag. Den rymmer nämligen det äldsta
stycke litteratur, i betydelsen dikt, som finns
bevarad från mänsklighetens barndom. Knut
Tallqvist, som tolkat eposet och försett det med
inledning, kommentar, namnförklaringar och
andra noter, anslår dess tillblivelse till 3:e
årtusendet f. Kr. Det är fördenskull inte någon
dammig lektyr utan en högst stimulerande,
eggande och associationsrik sådan. För oss har
det inte bara betydelse som en trolig förlaga
till vissa episoder i bibeln. Den kulturkrets det
tillhör har också visat sig kunna inspirera
moderna diktare, hos oss Heidenstam i "Hans
Alienus", ett verk som i sitt fantasteri inte
saknar spår av assyriologiska studier, och nu
senast Thomas Mann i Josef-serien. Det skulle
inte heller förvåna om den i Sverige för
närvarande så aktuelle Kafka med sitt kända
intresse för gammalsemitisk litteratur medelbart
genom judiska skrifter eller omedelbart genom
någon tysk översättning tagit intryck av vissa
episoder i dikten1.
Gilgames-eposet är fragmentariskt, inte bara
genom lakuner i texten utan också genom att
talrika kilskriftsrader delvis plånats ut av tidens
tand eller i varje fall blivit ytterligt
svår-tydbara. Liksom en gång Isis vandrade genom
världen för att samla ihop delar av sin make
Osiris’ kropp, har arkeologerna vandrat genom
Mindre Asien och letat reda på fragment av
dikten, var, på vilka språk och i vilka
skrivtecken de kunnat finna dem, ty detta epos
var under bortåt två årtusenden internationellt
och föreligger utom i sin äldsta sumeriska och
sin slutgiltigaste assyrisk-ninevitiska fattning
även i hettitiska och fomjudiska brottstycken.
Dessa har fått komplettera och förklara
varandra. Sådan dikten nu föreligger är den alltså
delvis en rekonstruktion, vilket bara betyder
att den utsatts för ännu en bearbetning, dock
med säkerhet åtskilligt varsammare än de många
den genomgått under olika händer i det
förgångna. Ty liksom Odyssén och andra
forntida eper torde Gilgames-eposet från början ha
varit en myt- eller sagosamling som av
namnlösa diktare sammanfogats till ett helt. Tallqvist
1 Tallqvists tolkning är den första integrala direkt
från urspråket till svenska. Tidigare har Efraim Briem
givit en prosatolkning av delar ur eposet. Slutligen
måste Ebbe Lindes dramatiska adaption framhävas.
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
