Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
mentalitet är nästan alltför taktfull och
försynt. Men å andra sidan hör ju inte
balkanfolken till de mest välsedda invandrarna, och
därför kan det kanske vara naturligt att Kandel
följer armenierättlingen Saroyans exempel och
gör ett försök att "charma" rasfördomarnas
Amerika genom att skapa en figur som
demonstrerar hur mycken livskonst, kultur och visdom
som kan rymmas i en fattig rumän, vilken
rörande men värdig hjälplöshet — för att inte
tala om vilket fromsint och absolut laglydigt
sinnelag. Detta dock endast sagt i förbigående.
Även den som ställer sig avvisande till allt som
kan smaka "slumidyll" erkänner gärna denna
mjuka vädjans poetiska värde och värme, den
stillsamma, rena glansen i denna droppe, som
vill göra det lilla den kan för att urholka den
hårdaste av alla stenar. Erik Lindegren
Lekmannapredikningar
Vera Alexandrova: Skogen Stockholm.
Lindfors 1945. 8:—.
Francis Bull: Tretton tal på Grini.
Översättning av Claes Hoogland. Forum
1945. 7:—.
Vill man ha perspektiv på den oxfordistiska
livsinställningen kan man till jämförelse ta den
konträrt motsatta, ekelundska. Ekelund
misströstar i stort sett om världen men söker
begagna den på ett positivt sätt, till sin andes
privata förkovran. Oxfordisterna pekar på diverse,
enkannerligen oxfordistiska ljusglimtar och
påstår — simsalabim! — att världen trots allt inte
är någonting att misströsta om. Om man har
den "rätta" viljan. Det är den objektiva metoden
ställd mot den subjektiva, för att inte säga
ego-centriska — en egocentricitet som ofta
uppträder förklädd till altruism. Vera Alexandrova
lär visserligen till konfessionen vara katolik,
men hon tycks ha tagit starka intryck av
oxfordistiska tankegångar. Hon ryggar inte ens
tillbaka för att citera Harry Blombergs
besynnerliga Columbi påskägg: "Hur lång tid skulle
det ta att sopa alla Londons gator? — Svar:
Tio minuter om var och en sopar framför sitt
eget hus." Ja, om inte om vore, sade man
i anmälarens barndom. Detta lilla om låter sig
inte upphävas bara genom ett gott ord, en
vän-lig nick, en smula brightness, slogans som "Håll
grytan kokande!" eller "Spread a little
happi-rxss!".
Fullt så enkelt tar väl inte heller Vera
Alexandrova på problemen, även om man har
ett intryck av att hon försöker låtsas det,
försöker suggerera sig till att även något sådant
som frisksportarandan på Stensund skulle
betyda en möjlig ljusning eller att fem
minuters motionsgymnastik på "den stora fabriken"
skulle kunna vara början till en förändring
— inifrån — av livet, att inte tala om de
vänliga nickarna och goda leendena i förbifarten
i denna människodjungel. Senare delen
av-hennes nya bok — som ibland verkar dagbok
skriven av en mycket ung, svärmisk och
överspänd flicka — formar sig nämligen till en
intensivare vidräkning med det egna jaget, ofta
tyvärr ganska svårläst på grund av en viss
ton av förmaksreligiositet. Här tycks
katolicismen träda in med sina krav på själsbikt,
och författarinnan nödgas t. o. m. vidgå att
hon (som vi alla) är "född farisé", vad det
nu kan betyda i sammanhanget. För mig
framstår hon som en ’idealist’, komplicerad i så
måtto att hon av någon anledning lagt sig till
med en ganska skrymmande och av disparata
stilelement hopsatt fasad, vidare som en
människa vilken i själva verket vantrivs grundligt
med livet och särskilt med den under kriget
åtskilligt nedbusade "skogen Stockholm", men
som hellre söker att ’idealistiskt’ bortförklara
och kompensera sin vantrivsel än helt erkänna
den och använda sig av den på kierkegaardskt
eller ekelundskt vis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
