Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Tore Zetterholm: Spaningsflygning. En studie över Antoine de Saint-Exupéry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TÖRE ZETTERHOLM
Men detta som gör seger och nederlag till
tomma ord i krigets Frankrike är inget annat än
den högre princip, som Saint-Exupéry varit på
jakt efter genom bok efter bok. Major Alias
i "Pilote de guerre" är som namnet antyder
endast en pseudonym. För vår del kunde han
lika gärna ha hetat Rivière och haft ansvar för
nattflygningarna från Patagonien.
Man skulle kunnat tro, att den föregående
boken innebar en någorlunda definitiv lösning,
om man inte hade författarens egna ord på att
även den endast är en landningsplats på vägen.
Så fort han avgivit sin rapport är han redo för
nästa flygning. Med tanke på böckernas
innehåll kan ordet tas både ordagrant och
symboliskt.
Det första kapitlet i "Pilote de guerre" är
inget annat än ett enkelt konstaterande av att
han ännu inte tänkt färdigt, av att han ännu
inte upptäckt varför han måste dö. Men kommer
han tillbaka efter denna självmordsflygning,
lovar han sig att fortsätta j akten efter meningen
bakom de riter han utför.
"Om jag lever", sade jag till mig själv, "skall jag
tänka i natt. Då skall mina tankar handla om
civilisationen, om människans öde, om mitt fosterland."
Spänningen i boken blir alltså tvåfaldig. För
det första den rent elementära om han skall
klara sig igenom med livet. Man behöver inte
befara att han skall fuska bort den. För det
andra den spänning man känner inför varje
nytt kapitel i hans livs detektivroman.
I ännu högre grad än i de föregående
böckerna tillgriper han här det filosofiska
resonemangets form. Det blir ofrånkomligt att
konstnären här får träda tillbaka för tänkaren
och förkunnaren. Det gäller främst den sista
delen av boken, som mynnar ut i en ren
trosbekännelse, formulerad i klara teser.
Här utgår han från den punkt där "Terre
des hommes" slutar: vid Människan som den
gemensamma nämnaren, den som innehåller
alla de egenskaper han fordrar av sin civilisa-
tion, hörnstenen som uppbär det mänskliga
samfundets valv, det kraftutstrålande fröet ur
vilket mänsklighetens träd sprungit fram.
Men vad Människan, min civilisations summa,
betyder, är inte självklart: det är en sak som måste
läras. Hos människosläktet finns inte någon naturlig
benägenhet att erkänna Människans existens, ty den
bevisas inte genom blotta existensen av människor.
Det är därför att Människan finns som vi är
människor, inte tvärtom.
Det är här han fortsätter där den förra boken
mynnade ut i ett osäkert trevande. Man kan
också säga, att han hittills nått fram till
humanismen som livsåskådning, men att han i "Pilote
de guerre" inser, eller rättare upplever, dess
otillräcklighet och söker sig vidare och tar
steget till religionen. I själva verket finns det
förebådat redan i slutorden till "Terre des
hommes". De båda attribut som där tilldelas
människan, skaparförmågan och anden, vad är
de annat än gudomens attribut. I "Pilote d&
guerre" säger han nu, att föreställningen om
Gud och det gudomliga hos människan är
ursprunget till de normer vår civilisation sätter
högst: broderskap, barmhärtighet, kärlek, fri.
het, ansvar. När vi vördar människan vördar vi
det gudomliga hos henne.
Därför är människan förmer än individen
och förmer än summan av individerna liksom
katedralen är förmer än summan av sina stenar..
Det var för att humanismen endast såg stenarna
som den förlorade kraften att inspirera och
löpte fara att förskingra vår civilisations arv.
Den försökte rädda visionen av Människan
genom att fånga henne i logiska och etiska
termer och förstod inte att vårt språk är
otillräckligt när det gäller dessa föreställningar.
Om jag kände människor för vilka föreställningen
om kärlek till landet eller hemmet var främmande och
jag försökte lära dem betydelsen av dessa ord, då
skulle jag inte kunna komma med ett enda argument
som skulle väcka känslan för land eller hem hos dem.
För att levandegöra dessa föreställningar
krävs handling, och "den väsentliga handlingen
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
