Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Gunnar Ekelöf: Ur ”En Mölna-Elegi”. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR EKELÖF
UR
"EN MÖLNA-ELEGI"
"En Mölna-Elegi", av vilken här en inledande tredjedel följer, är en dikt om tidens och
tidsupplevelsens relativitet, kanske också en art av ’levnadsstämning’. Det är ingen skildring av ett
tidsförlopp, utan tänks försiggå (teoretiskt) i ett ögonblick. Det vill med andra ord vara ett tvärsnitt
av tiden i stället för ett längdsnitt. Dikten vill — med en givetvis mycket ofullkomlig mikroskopisk
utrustning — analysera den i ett ögonblick givna "stämningen".
Det ögonblick det är fråga om är i tiden beläget någonstans i övergången september—oktober
1940, en sista brittsommardag. De vanföra invaderade verkligen Mölna några år tidigare.
För att åskådliggöra diktens teknik kan nämnas att dessa vanföra är en syn med vilken
huvudpersonen söker dölja helhetssynen av tyskarna invaderande "det förgångna". Detta bara för att
antyda diktens dubbelhet som nog är flerdubbel. Vad de många citaten beträffar har jag ofta,
liksom ni själv — hycklande läsare! — sådana där underligt sjungande versrader i huvudet, jag
vet inte varifrån jag får dem, men de sitter, som t. ex. den Södergranska "ett nyckfullt ögonblick
stal mig min framtid", kvar i öronen och rätt som det är när man går på gatan kan det hända att
man får dem — ungefär som när man får påminnelse om någon musik av ett par droppar i en
slasktratt — och dessa fragment är en del av ens liv. Det är alltså här endast delvis fråga om en s. k.
Eliotsk metod, en metod som förresten inte är bara Eliotsk utan gammal som gatan. Jag vill i detta
sammanhang redovisa: episoden 1809 är ur Bernhard v. Beskows "Minnen" och episoden 1786 ur
Gustaf Lewins efterlämnade levnadsteckning, båda åsyftar släktminnen.
Dikten är musikaliskt koncipierad, motiven söker och fångar varandra, utvecklar varandra
poly-foniskt.
Jag måste vidare påpeka att jag inte funnit på de eventuella förklaringarna först och dikten sen,
utan att det i högsta grad är så: jag har diktat först, sedan har det förekommit mig så underligt
att det måste bli så, att jag har börjat på att fundera och förklara.
Jag sitter på en bänk i det förgångna.
På Mölna Jag skriver på ett blad av det förgångna.
brygga September snöar ned i röda löv.
Oktober töar bort i röda löv.
Han står bredvid, en trasgrann narr som spelar,
som skelar i november när han spelar
sin stumma visa för en döv . . .
Och det var på den tid då den benlöse sprang
och den fingerlöse spelte på guitarr så det klang —
358
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
