- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XV. 1946 /
384

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Göran Schildt: Gides sjuka punkt. Ett psykologiskt tolkningsförsök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GÖRAN SCHILDT

mycket intima, medfödda och sjukliga drag
i hans personlighet, som vanligtvis lämnas
obeaktade när man diskuterar hans åsikter.

*



Få moderna författare har bedömts så olika
och karakteriserats så motsägelsefullt som Gide.
För den ena har han framstått som en
hänsynslös förkunnare av individens och jagets
rättigheter, för den andra som en duets diktare utan
egen personlighet, en förkunnare av det saliga
uppgåendet i kollektiviteten, Än har han
betraktats som en fullständig relativist, för vilken
begreppen gott och ont, sanning och lögn är
tomma ord, än har han erkänts som en
guds-sökare och vägröjare för ett kommande
tusenårsrike. Det är likaså ett faktum att Gide turvis
framträtt som förespråkare för ett asketiskt
hugenottideal, ett översvinnligt uppgående i
kristendomen, och turvis som predikare av
sinniesnjutningens lycka, hängivelsen åt tingens
värld. Individualism—koJlektivism, askes —
sensualism, intellektualism—primitivism,
egoism—självförnekelse, romantisk omättlighet—
klassisk behärskning, se där några av de
motsatser, som Gides personlighet omspänner och
som gör intryck av att trotsa varje försök till
en enhetlig tolkning. Kain’ man undra över att
flertalet såväl läsare som kritiker ansett det
omöjligt att finna en gemensam nämnare till
alla dessa disparata bråk, och att man
vanligtvis sett den enda förklaringen, till Gides
förvandlingar i en avsiktlig motsägelsefullhet?

Och dock existerar det en enhet också i detta
verk, en nämnare som gör Gide konsekvent och
upphäver motsägelserna. Det är visserligen sant
att Gidies personlighet omfattar motsatser som
förblir oförenliga om man nalkas honom
utifrån. Men fästningen kan erövras inifrån med
hjälp av den psykologiska nyckel Gide själv
använder på Dostojevskij. Går vi honom
tillräckligt nära ini på livet finner vi nämligen att
han om någon kan räknas till de individer, som

har en abnormitet att överbygga och vars liv
måste betraktas som ett försök att återupprätta
en hotad jämvikt. Vari denrnia abnormitet
besticker sig skall vi nu försöka klargöra.

*



Vi kan först och främst säga att den inte är
någonting så väsensfrämmande för den
normala människan som Dostojevskijs epilepsi,
utan tvärtom måste betraktas som välbekant
för alla. Det är bara styrkan av denna
störning som är abnorm hos Gide och som ger
honom en särställning. Vad dess namn beträffar
är det likgiltigt om vi kallar den "hämning
genom medvetenhet", "själviakttagelsemani",
"tendens till personilighetsklyvniing" eller
någonting annat. Huvudsaken är att vi skildrar den
så tydligt som möjligt, så att läsaren får en klar
uppfattning om vad frågan gäller.

Vi kan utgå från en mycket vardaglig
situation och tänker oss till exempel att vi sitter på
tu man hand med en vän och pratar. Orden
formar sig härvid nästan av sig själva i vår
mun, vi har vår uppmärksamhet riktad på den
fråga vi diskuterar eller det föremål vi
beskriver och tänker inte alls på att vi talar. Vi
är med andra ord naturliga. Föreställer vi oss
däremot att vi fått oss uppgiften förelagd att
framföra samma åsikter vid ett offentligt
diskussionstillfälle, där en lyssnande publik är
närvarande, eller att vi av någon anledning
skall hålla tal vid ett bröllop, en festmiddag
etc., är vår inställning till oss själva en
väsentligt annan. Vi är i högsta grad medvetna om
att vi talar, vi ser oss framträda, vi hör våra
egna ord, och vår uppmärksamhet är
långtifrån helt inriktad på det vi beskriver. Med
andna ord: vårt jag är splittrat i en
uppträdande och en iakttagande hälft, en tudelning
som ofta åtföljs av besvärande hämningar, som
förlamar vältalighet, tanke och uttrycksrörelser.

Gide hör i hög grad till dem som iakttar sig
själva och känner hämningar när det gäller

384

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free