Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Eirik Hornborg: Hjältedikt med fotblack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄLTEDIKT MED FOTBLACK
Just därför är den aldrig tröttnande jakten
efter förebilder för "Sägnernas" hjältar så
överflödig och löjlig. Som om en diktare sådan som
Runeberg hade behövt "förebilder" för att skapa
hjältar sådana som Sven Dufva, Molnets broder,
Munter, gamle Hurtig! Och varför inte också de
med historiska namn benämnda men faktiskt
diktade gestalterna — en Zidén, en von Döbeln,
en Sandels o. s. v.? Dessa förmenta förebilder
spela rollen av fotblackar, nitade vid diktens
hjältar för att hålla dem nere på jorden.
Skådespelet är groteskt. En gestalt sådan som Sven
Dufva, i sin allmänmänsklighet himmelsvitt höjd
över all historisk, nationell och geografisk
verklighet, har man kedjat samman med en slumpvis
utvald soldat, som Runeberg utan minsta tvivel
aldrig hade hört ett ord om. Sandels’ frispråkige
adjutant har fått sin förebild. Likaså Lotta
Svärd, ehuru marketenterskor inte funnos i den
svenska armén; inspirationen till Lotta-gestalten
har Runeberg uppenbart fått från de kejserliga
franska härarnas "cantinières".
Men inga fotblackar kunna binda "Sägnernas"
hjältar och dra dem ned ur den höga sfär, där
de höra hemma. Lika litet kunde kroppens bräck-
lighet binda Döbeln vid sjuklägret: när den
anonyme unge läkaren strök ned
medicinflaskorna från bordet — en hjältediktens genius,
sopande undan vardagens omsorger och
svagheter —, sprang han upp och red ut för att fylla
sin bestämmelse i skaldeingivelsens heroiska
värld. En diktare, som kommer jorden att skälva
av kanondundret vid Koljonvirta, som gör
träffningen vid Siikajoki till ett Austerlitz och den
obetydliga striden vid Jutas till en väldig
drabbning, där jublet vid fältherrens ankomst "far
över fält och kullar" och "slukar massor, vidgas,
växer, rullar som en lavin av röster ned mot
daln" — den diktaren låter sig inte fjättra vid
förebilder och verklighet. Det krig han såg i sin
fantasi var ett helt annat än det han formellt
besjöng. Därav hans hänsynslösa frihet gentemot
historisk sanning och saklig realism, därav hans
till motvilja gränsande likgiltighet för muntlig
tradition. Hans hjältar representera ingen
idealiserad verklighet, de äro förverkligade ideal. De
äro modets och pliktkänslans idéer
förkroppsligade, utan all mänsklig svaghet och tvekan.
Och de äro så oberoende av förebilder, som
diktade gestalter över huvud kunna vara.
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
