Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - John Hayward: Brev från London. Översättning av Marianne Levander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN HAYWARD
BREV FRÅN LONDON
"Balladen och källan", som är Rosamond
Lehmanns femte roman och av en enig kritik
betecknad som hennes förnämsta verk, tillhör
en liten men märklig grupp romaner, vilken
utkom med några få månaders mellanrum mot
slutet av kriget. Tillsammans med Huxleys
"Tidens narr", Evelyn Waughs "Brideshead
Revisited", Henry Greens "Loving" och kanske
också Cyril Connollys "The Unquiet Grave",
ehuru den är sui generis och inte kan
rubriceras som skönlitteratur, bildade hennes roman
liksom en oas i krigstidslitteraturens
ofruktbara öken. Den påtänkta andra delen blir
inte så snart fullbordad, och arbetet kommer
troligen att bli avbrutet, har Rosamond
Lehmann med beklagande sagt mig. Hon skall
nämligen flytta in i sitt nya hem, ett gammalt hus
vid stranden av Themsen på en av dess
vackraste sträckor mellan Henley och Oxford. Men
hennes nyutkomna novellsamling "The Gypsy’s
Baby" -— den första i sitt slag -—- erbjuder ett
lämpligt tillfälle till återblick på hennes verk.
Jag finner tillfället särskilt gynnsamt, ty med
"Balladen och källan" lades Rosamond Leh.
manns individuella talang och stora
möjligheter till fullo i dagen. Jag vill därmed inte
antyda, att hon har nått full mognad: snarast
tycks hennes senaste arbete föregripa en
fullständigare sådan; men det är enligt min åsikt
klart att hon äntligen funnit sin rätta
dimension som författare. Hon är nu fullt medveten
om både sin styrka och sina svagheter, och det
är ökad tillförsikt i hennes förmåga att utveckla
den förra och korrigera de senare. Den strid
hon fört för att fullända sina gåvor har varit
lång och besvärlig. Hon har ofta anspelat därpå
i samtal och i brev, särskilt under tillkomsten
av "Balladen och källan", vilken hon vid ett
tillfälle nästan misströstade om att få färdig, så
motspänstigt var stoffet och så krävande
formen. Jag undrar om det i allmänhet är
riktigt, att kvinnliga romanförfattare, om de
når mognad överhuvudtaget, skulle göra detta
vid jämförelsevis unga år. Vittnesbörden från
litteraturhistorien tycks visserligen styrka ett
sådant påstående, men om de är bärkraftiga,
utgör Rosamond Lehmann ett undantag i sin
gradvisa utveckling. Det viktigaste i detta
sammanhang är dock, att hon hela tiden insett sina
möjligheter att utvidga och intensifiera sin
skapande fantasi, och att hon aldrig nöjt sig
med att utnyttja den för vad den vid någon
tidpunkt råkade vara värd i form av berömmelse,
royalties och bifall.
Ett slående bevis på hennes konstnärliga
integritet är att hon aldrig låtit sin fasta föresats
att överträffa sig själv undergrävas av den
publikframgång hennes romaner haft under de
senaste tjugu åren. Frestelsen att förse publiken
med "den gamla blandningen", särskilt när
denna dryck var så söt och lättsmält som i
"Dunkelt svar" (hennes första roman), kan
inte ha varit lätt att motstå. Endast få
författare i hennes ställning — hon blev hedrad av
en förläggare med det aldrig tillförne gjorda
erbjudandet om ett förskottshonorar på tusen
404
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
