Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER
raderna, vilka Hesse anser ge dikten dess
mening. Han protesterade alltså mot företaget.
Han fick svar från "The Chief Editor", vilken
visade sig vara författaren Hans Habe. Denne
avvisade till en början påståendet att lian
avtryckt dikten utan lov, då enligt internationell
författarrätt soldattidningar får publicera "was
immer ihr beliebt". Vad stympningen beträffar
(av Hesse kallad barbari), hänvisar Habe till
att han tagit dikten ur en schweizisk tidning,
vilken Hesse haft lätt att kontrollera. Habe
nöjer sig emellertid inte härmed utan angriper
häftigt Hesse för att han kallat förkortningen
barbari. Barbari betyder enligt Habe
nuförtiden inte "felplacerade kommatecken" utan
Belsen och Auschwitz, överfall på stater och
hela folks försättande i slaveri.
"Folkdomstolarna och koncentrationslägren, det plundrade
Louvren och Heine, som bränts på bål. Inte det
felplacerade kommat." Han fördömer Hesses
enligt hans mening lama uppträdande under
Hitlertiden och ställer det i motsättning till
Manns, Zweigs, Werfels med fleras anklagelser
mot nazismen. Medan andra författare förde
kampen vidare i Tyskland och väntade på ett
ord från Hesse satt denne i säkerhet i Schweiz
och bekämpade "interpunktionsbarbariet". Som
slutkläm uttalar Habe sin avsikt att utestänga
Hesse från tidningar under sin domvärjo, och
detta har han enligt senare meddelanden också
satt i verket och utsträckt även till förbud på
andra områden, synbarligen utan att
sammanställa åtgärden med brännandet av Heine. Hela
tanken att Hesse skulle ha brustit i
antinazis-tiskt nit är för den som känner honom (dit hör
ju BLM:s läsare) löjlig och upprörande. Redan
för trettiofem år sedan fann han atmosfären
i sitt fosterland för nationalistisk och
överflyttade till Schweiz. I sin diktning har han städse
stått för de tendenser vilka nazismen förföljt,
framför allt rätten till individualitetens fria
växt och det inre livets okränkbarhet.
Westermanns förlag i Köpenhamn anordnade
nyligen för att hjälpa sin författare Borge
Madsen, vars nya bok "Komponisten" fått en
försäljning, som knappast stod i proportion till
den fina kritiken, en lunch där Madsen själv
redogjorde för sin backiga författarbana. 1933
fick han, endast tjugutreårig, stor kritikfram-
gång med romanen "Jeg er salig" för att två år
senare bli ytterst illa behandlad i anledning av
sin nya bok "Mindreværdige". Han drog sig
fram med s. k. prostitutionsnoveller tills han
1944 kunde framträda med romanen "Ung Vin",
som fick ett rent fruktansvärt mottagande. Bl. a.
skrev professor Hans Brix kort och gott att
boken avled några timmar efter det den kommit
ut, efterlämnande en doft av ammoniak. Efter
detta såldes den hyggligt. Någon Jens August
Schade ville dock inte Madsen bli.
"Komponisten" har nästan överallt hälsats som en ytterst
intressant och mogen bok, men då den trots
detta funnit få köpare har författaren funnit
det lika gott att övergå till en borgerlig näring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
