Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
Teater
PÅSK av August Strindberg. Dramatiska
Teaterns lilla scen.
Vad man må säga om Sartres "Stängda
dörrar", något lämpligt familjestycke för helgbruk
är den inte, och Lilla scenen sköt den därför
under påskdagarna åt sidan för att några
kvällar ge Strindbergs "Påsk" i nyinstudering
av Rune Carlsten. Det blev en ovanligt
tilldragande och väl genomarbetad föreställning,
i vilken man fick se flera av teaterns ungdomar
i deras hittills viktigaste uppgifter. Väl
medvetna om stundens betydelse hade de samtliga
lagt sig ordentligt vinn om sina roller, här
behövdes sannerligen ingen sufflör, och spelet
bars upp av en ung och vacker hängivenhet
som väl passade till skådespelets anda.
"Påsk" betraktas ju allmänt som ett av
Strindbergs lättast tillgängliga och mänskligt mest
tilltalande stycken,, även som ett av de
konstnärligt mest lyckade. Personligen har jag svårt
att dela denna höga uppskattning.
Kompositionen är höjd över beröm, och symboliken
med påskens passionstema överflyttat på ett
vardagligt händelseförlopp som sträcker sig
över skärtorsdag, långfredag och påskafton är
genomförd med Strindbergs vanliga poetiska
suveränitet. Stycket har också en stämning av
nordisk vårbrytning som är högst charmerande,
en spröd, klar melodi. Det är i vackraste mening
naivt, synd bara att det till naiviteten hörande
leendet alldeles fattas. Det är svårt att alltid
ta de olyckor som förmörkar skärtorsdag och
långfredag för familjen Heyst lika högtidligt
som den bottenihederlige men tungrodde Elis.
Med den i grunden ohumoristiskes (man
förstår att en skämtare en gång skickade honom
ett paket gatsten i present) bristande sinne för
proportioner gör han stort och smått till lika
besvärliga stötestenar i sin väg. Man är med
ett gott stycke på jeremiaden, men när man
kommer till episoden med Benjamins bock i
latinstilen kan man inte låta bli att dra på
munnen åt Elis’ förtvivlan: "Ja, härstår
indika-tivus! Åh, min Gud!" Den gode mannen har
uppenbara anlag för kverulans, och man kan
tryggt förutsäga att det missförstånd som
uppstår mellan honom och hans snälla fästmö inte
kommer att bli det sista. Även modern är en
kverulant och en mindre sympatisk sådan,
fastän hon troligen är avsedd att väcka
medlidande. Hennes plötsliga förvandling till
effektiv optimist i tredje akten är en psykologisk
gåta vars lösning Strindberg behållit för sig
själv. Att Eleonoras oskyldiga förbrytelse att
köpa en påsklilja i en stängd blomsteraffär för
en sådan familj antar oerhörda proportioner
med fängelset eller hospitalet som enda
bestraffningsalternativ kan man ju förstå, däremot inte
att den även ute på stån vållar en förskräcklig
uppståndelse med polisuppbåd och artikel i
tidningen. Eleonora är visserligen en rörande
illustration till bibelordet om de i anden
fattiga, men figuren är sentimentalt uppfattad
intill gränsen av det pjollriga. När Strindberg
skall vara ljuv blir han oftast krystad, det gäller
för övrigt inte bara honom utan hela epoken
med sin svaghet för eteriska kvinnoskepnader
och lillgammalt näpna barnungar. En mycket
besynnerlig figur är också Lindkvist, fast han
är mera uppfriskande realistiskt tecknad. Han
lever de två första akterna igenom blott i de
uppträdandes fantasi som en skräckgestalt vars
hotfulla skugga avtecknar sig mot gardinen, en
elak jätte som äter barn och snart skall ta hela
hemmet i en munsbit. När han uppenbarar
sig i tredje akten är han ju den traditionelle
tomtefarbrorn med fickorna fulla av presenter.
Men övernaturlig är han såtillvida fortfarande
att han tycks veta allt vad som sagts och tänkts
om honom och allt som passerat i familjen.
Han blir nu den som ställer allt till rätta och
den som äntligen lyckas göra den nackstyve
Elis mottaglig för påskens försoningsbudskap.
Den metod han använder är föga kristen men
410
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
