Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Gustaf Rune Eriks: Kom till mig, om du vill! Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF RUNE ERIKS
En annan kvinna ..., tänkte han ibland. Han
längtade efter en kvinna som kunde vara både
kamrat och älskarinna för honom. Men denna
längtan tog sig aldrig uttryck i aktivt sökande,
lika lite som han planerade att skiljas från
Sanghild. Han skyggade för att klart
förnufts-mässigt överblicka sin belägenhet; han
hoppades vagt att en möjlighet till lösning så
småningom skulle skönjas utan något direkt
ingripande från hans sida.
Inför Sanghild kände han ett allt starkare
främlingskap. Det gällde också det sexuella.
Hennes erotiska behov var inte lika starka som
hans: bara en och annan gång kunde hon ge sig
hän fullständigt och bli kvinnligt livshungrig
och varm. Mestadels behöll hon sin svala
oberördhet även i sexualumgänget. Och det gjordte
att han fann det förnedrande att närma sig
henne; han avskydde att vara ensam om
lustupplevelsen: då gav den honom ingen verklig
utlösning, blev inte till en befriande,
stimulerande livsfunktion. Han tyckte att hon kallt
betraktade honom utifrån och farm honom
löjlig. Å, vid sådana tillfällen hatade han henne!
Hellre än att behöva uppleva dessa ömkliga
samlag avstod han från hennes kropp; det
hände att han levde i celibat under flera veckor
i följd.
— Gunnar verkar så grubblande numera,
hörde han Vera säga.
Han såg upp och försökte le.
— Tycker du? sade han. Det visste jag inte.
Jag brukar inbilla mig att jag ser ut som Bob
Hope ungefär.
Vera skrattade. Hon var bara tjugutvå år
—-fyra år yngre än Sanghild. Med sitt runda
ansikte, blonda hår och stora blå ögon verkade
hon nästan skolflicka, ett intryck som stärktes
av hennes nervöst livliga handrörelser och
ständigt skiftande anletsdrag. Hon hade varit gift
med Anders, Sanghilds bror, i nära två år.
Gunnar grep den långsmala vinflaskan och
fyllde på glasen. Hans hand darrade lite. De
höjde glasen ceremoniöst och nickade åt
varann.
Han led av den affekterade stämningen. Han
visste alltid ungefär vad som skulle sägas —
inga överraskningar kunde väntas. Det var bara
bortkastad, död tid alltihop. Han längtade efter
ensamheten i mörkret. Han såg på sin svåger.
Anders Johnsson var mycket mager, med hög
panna och tunt, askblont hår. Hans blick var
lite tveksam och irrande, och kring munnen
hade han ett missnöjt drag. Kläderna satt illa
på hans långa, gängliga lärargestalt. Han var
trettio år: de var jämngamla.
Han är minst lika känslokall som Sanghild,
tänkte Gunnar, fast han är det inte på samma
sätt.
Han kände hur tomheten pressade honom
från alla håll, hur den fick honom att vackla
mellan resignerad uppgivenhet och aggressivt
hat mot allting, också mot sig sj älv. Han tände
en cigarrett och märkte att handen fortfarande
darrade. Det var plötsligt alldeles tyst i rummet.
Vinden svepte i korta ryck förbi villan, och
han hörde att det susade svagt från tallarna
i skogskanten. Vinterkvällen stod mörkblå mot
fönstren.
De tömde glasen. Därefter reste sig Sanghild
från stolen. Hon log mot honom — ett svalt,
opersonligt leende. Så här i lampljuset var hon
vackrare än på dagen, hon harmonierade med
den artificiella atmosfären. Håret låg i stela
vågor över den klara, välvda pannan, och halsen
höjde sig som en smäcker pelare ur den
lilafärgade klänningens urringning. Ljuset bröts
i örhängenas blå stenar.
•—■ Jag ska bara kila upp och titta om Berit
sover lugnt, sade hon och gick ut genom
vardagsrummet.
Väggklockan vid sidan av den stängda dörren
till serveringsrummet tickade lågt i slö rytm.
Det blåste fortfarande. De hörde trappan till
övre våningen knarra då Sanghild gick i den.
De satt tysta, det var som om de kommit över-
444
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
