Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Eyvind Johnson: Poseidon. Ur en roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYVIND JOHNSON
Hermeias, det blev en angenäm resa. Jag litar
fullständigt på allt du säger. Du är en fin
Budbärare, du talar alltid sanning, och man har
aldrig hört att någon i ditt följe har stulit
något. Du är Hederlighetens beskyddare, du är
Redligheten själv. Och du är mycket snabb.
Du är det snabbaste som finns.
Och med ens hade han Poseidons narnn
i munnen. Poseidon, du vill mig alldeles
särskilt väl. Jag ligger och gungar behagligt i dina
händer, i dina mjuka vågor. Du omger mig
med stor vänlighet. I min dumhet, min
mänsko-dumhet, har jag sagt och gjort saker som du
straffar med all rätt fast med mycket stor
mildhet. Du är — ja, på många sätt är du det —
den främste. En av de främsta gudarna. Du är
både vacker och intelligent.
— Jag vill hem! tänkte han, skrek han,
vrålade han — vilket var detsamma i detta hav
utan lyssnare — och fick munnen full av
saltvatten. Han kände hur tungan stelnade av det,
hur strupen drogs ihop.
Upp, ner, upp, ner, upp, ner. Själva Fasan
somnade av den monotona rytmen.
I en annan stund av klarhet, strax före
gryningen, tänkte han: Det är det artonde eller
nittonde dygnet som börjar den dag som
kommer. Jag har rest i tjugu år. Nej, i sjutton eller
arton dygn och de är tjugu år. Det stämmer
inte, men jag fäster mig inte vid det.
I ljusningen såg han land. Han fattade inte
först vad det var. Det dök upp ur havet
plötsligt och bröt enformigheten som ett slag av en
piska: han kände ett slags smärta inne bakom
ögonen innan han begrep det: land. Land.
Berg. Fast mark att ligga på. Kust.
Och strax efter fattade han detta: Långt.
Han slöt ögonen en stund. Upp, ner, upp,
ner. Upp, ner. När han öppnade dem och
lyftes ur vågdalen såg han att det inte hade
kommit närmare. Ögonlocken föll ner igen.
Han gungade, han gungade. Upp, ner, upp, ner.
Benen var stela, remmen under armarna stra-
made. Han fick åter upp ögonlocken. På toppen
av vågen såg han att han hade kommit
närmare. Under många timmar drev han mot
landet.
Han vaknade till när ansiktet var under
vattnet; han fick en kallsup och låg länge med
kinden mot den flatbilade, gungande bjälken
och hostade. Kroppen vilade snett neråt, benen
känidtes slaka, livlösa. Han frös inte, det var
inte en förlamning, han flöt inte, han hängde
i vattnet och gungade som en frukt på en gren.
Det tryckte i öronen, inne i huvudet. Bjälkens
skrovliga sida skrapade mot bröstet och
underarmarna; och han tyckte att havet hade blivit
så tyst, som om han var långt borta från det.
Han ville öppna ögonen, men det blev bara
en smal springa. Ljus strömmade in, ljuset var
salt och sårigt, det sved. Nästa gång han kisade
hörde han ljuset, hur det forsade, dundrade in
i honom, han öppnade luckorna åt det.
Ljusbränningen slog in i honom, han stängde för
och var i ett pyr-Dios-märker, ett blixtrande,
gnistrande, bullrande rött och gult mörker. Då
han orkade öppna ögonen igen uppfattade han
att han drev mot klippor, en klippkust. De
höga, mörka, gröna, lijusgnistrande klipporna
väntade på honom där framme. Jag måste
bedöma, tänkte han. Om en stund kunde han
tänka det ända ut till yttersta randen av den
förmåga att tänka, som de vänliga,
trygghets-skapande gudarna har gett den i havet
kringflytande mänskan: Jag måste bedöma
avståndet.
Åter gjorde det ohyggligt ont i ögonen, men
han höll ut till dess han hade sett. Fåglarna
vrde upp och ut mot honom. Vattnet vräktes
i en taggig, skumvit remsa mot de mörka,
sönderhackade klipporna. Han kände fasan
innan han hade tänkt det. Jag måste bort
härifrån. Jag är nära, jag måste bort.
Den långryggiga dödsjön gled in, reste sig
och bröt tvärt i linnevitt skum. När han vred
på huvudet och såg igen fanns det bara denna
540
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
